Sunday, December 30, 2007

Så åkte vi till Guam för att fira julen med bad och andra strandlekar, nu var vi kanske inte så mycket på stranden som vi hade trott. Anledningen till detta var att anlägningen bestod av en massa olika pooler, vattenrutschkanor och att det bedrevs en hel del aktiviteter för barnen på poolområdet. Hur kan stillahavet konkurera med det?

Guam tillhör USA med allt vad det betyder för vilken fetthalt maten har. Med restauranger som Hard Rock Cafe, Tony Romas och Planet Hollywood behöver man inte ha så många plagg av storleken XXS i klädesaffärerna, Det kändes lite konstigt att många badvakter var tjockare än jag, Baywatch är en myt. Dock är grillat gott så varför inte, men vi gjorde antagligen vårt livs enda besök på Planet Hollywood. Då är det bättre att grilla själv som till exempel på SunSet bars BBQ, aj vad gott, var tvungen att börja jogga på stranden på morgonen efter den middagen. Det är rätt ok när man kan ta ett dopp direkt efteråt. Men vi provade också den lokala kokos dieten, skala först, äta sedan.
Koreanerna verkar vara asiens Tyskar när det gäller att boka upp solstolar, hugger som kobror, det gäller att vara beredd om man vill sitta. Många tror att det är en gigantisk solskärm som den Koreanska kvinnan har på huvudet eller om man så vill framför ansiktet, det är det också men inte bara det. Skärmen är ett effektivt skydd så man inte riskerar att få ett finger i ögat i kampen om en stol. Tilläggas kan att jag aldrig såg henne utan den här skärmen. Klara färdiga gå.
Det var naturligtvis en hel del lekar med jultema för barnen och de vuxna. Som att blöta ner Rudolf med den röda mulen, en typisk jullek.
Elvis is in the building. The King! Hur bra kan det bli? Ja för att vara helt ärlig så kan det nog bli en hel del bättre. Elvis är ju inte på riktigt, en del tror att han åkt hem till sin planet efter att varit på besök på jorden. Vi som inte är Fox Mulder tror inte det, men det var väldigt kul att se Elvis showen tillsammans med ett trettiotal japaner/koreaner .
Ester har vindsurfat!

Jag har snorklat, Maja har badat och Lena har solat. Vi åt på en Japansk restaurang på julafton, shabu-shabu och det var den enda restaurang vi besökte två gånger, japanskt ris är godare än amerikanskt, mycket godare.
Nu är vi tillbaka i japan och det regnar. Ester fyllde år och hade fem kompisar här som sov över. Kalas i 24 timmar, ungefär som i tv serien 24, ni kanske kommer ihåg vad man sa i början av programmet ”I’m Ola Jakobsson and this is the longest day in my life”. Ester fyllde 10 vilket betyder att jag varit pappa i 10 år också, hjälp.


Så, GOTT NYTT ÅR och lycka till med vad ni nu tänker lova men inte hålla.

Det finns lite mer eller många fler bilder på Lenas sida.

Monday, December 17, 2007

Någonting att äta, någonting att dricka och lite sång

Eftersom vi inte ska vara här, utan där, där det är varmt när det är den 24, så hade vi lilljul härom dagen. Några klappar hade tomten levererat och våra två var lika förväntansfulla som vanligt. Efter julklappsutdelningen så väntade ett tradionellt julbord med sill som våra senaste gäster hade med sig men också lax, ägghalvor och hemmarullade köttbullar. Inköpet av något som liknade en skinka gick inte riktigt hem.
Julöl på bordet, vi kom även på att det fanns en liten livrädd OP i frysen sedan sommaren. Sake muggarna fick vara Stand In för snappsglasen.
Det hela avslutades med sång och glam, god jul, god jul, god jul.

Thursday, December 13, 2007

Önska dig en stilla natt.

Nu är det jul och tomten kommer och klappar de små på huvudet så att de hjärnskakning få tralla lalla lej. Nu spelas det julsånger överallt och det är 30 grader varmt i Guam.

Vad önskar du dig, fred på jorden? Är du dum i huvudet jag vill ha ett spel till min DS.

Det sätts vinterdäck på min bil idag, Jag önskar mig lite snö till nästa år så vi kan prova på att åka skidor i Japan. Mera folk mindre stress? Julstress mmm så gott ordet smakar, men något är fel, Japanerna verkar inte vara julstressade, Vi firar inte jul säger de, men julhandeln är i fullgång och överallt påminns man om att det snart är den 24 igen. Det är alltså firandet som gör att vi i Sverige talar om julstress. Om vi bara fick äta oss feta, köpa presenter till varandra och vänta på Tomten utan att fira, så skulle vi må bättre. Så sluta fira jul för folkhälsans skull, firandet kan vänta till nyår. Nyår? Vad ska vi göra då? Å vad det är stressande att inte veta….

Pappa kan vi köpa jordgubbar?
Ja varför inte det är ju jättegott.

Just nu är kursen för den Japanska yenen 0.0575. Jordgubbar är gott och det är 30 grader varmt i Guam.
Vad var det du önskade dig.
Sluta larva dig Pappa!
Vi får väl se vad Tomten har med sig.
ÅÅÅÅÅÅ.

Ja, god jul och gott nytt år då till er alla och önska er en stilla natt, det har ni säkert förtjänat.
Nästa år fortsätter jag att skotta i havet.

Wednesday, December 5, 2007

Myrstackarna

Året går mot sitt slut, sitter utanför Starbucks och dricker kaffe i solen. Hade suttit i solen om nu inte Kusatsus enda höghus stått i vägen. Vi tittar på alla tjejerna som kör runt på parkeringen i sina små bilar. Jag undrar vad de egentligen gör i sina liv, Jens säger att han inte vet men att han osökt kommer att tänka på den kanadensiska såpan Trailer Park Boys.
Såhär innan jul spelar man julsånger lite var som helst och helst på offentliga platser som parkerings torget utanför det köpcentrum vi sitter vid. Kaffet är gott men vi tvingas att lyssna på Rudolf med röda mulen på japanska och det på väldigt hög volym.
I den lokala varianten av K-rauta spelar man Beatles hela tiden, där struntar man i att det är jul. De har öppet 365 dagar om året, Beatles, tänk att jobba där. Jag undrar vad alla som bor här ute gör på kvällarna. Jens har ingen aning, kanske dricker de öl. Det är december, det går förbi en ung kille, med sin basebollkeps på sned och byxorna i vad som kallades för Gällivarehäng när jag var ung och var en anledning till att bli mobbad, nu är det modernt och jag är 43. Hur säger man dra upp byxorna på japanska? Det vet vi inte, man skulle ha intresserat sig mer för språk. Han lägger sin hand på ryggen på vad vi hoppas är hans flickvän, det är snart jul och det betyder att det börjar det bli lite kallt, under tio. Flickvännen har svarta läderstövlar med höga stillettklackar, stövlarna går upp över knäna. Hon har svarta nätstrumpor och ett par minimala vita kortbyxor och en liten vit matchande jacka. Jag tittar på Jens som skakar på huvudet. Vad gör man i Kusatsu? Jens tror att om hon gått på gatan i Sverige hade hon blivit upplockad av polisen. Nu spelar man Jingle bells. Vi går tillbaka till kontoret, det är varmt där, på sommaren är det så kallt där så man får sitta med en jacka på sig.Vore man lite mer vältränad skulle man kunna ha bar överkropp nu, det verkar vara omöjligt att ställa in klimatanläggningen på något annat än max. Undrar varför man har 60 som pensionsålder här när ingen vill sluta jobba. Vill man inte ha någon fritid? Vem kan vi fråga? Jens berättar att hans flickväns pappa ska sluta jobba nu för att han fyller 60, han vill inte sluta. Hela familjen är orolig för hur det ska gå nu. Man verkar jobba för att slippa ha någon fritid, inte som vi som jobbar för att kunna ha någon fritid. Är man lurad eller blir det så här när man är tillräckligt många på samma ställe, som en myrstack. Jens och jag letar efter blockljus, vi hittar inga. Vad heter blockljus på japanska? Språk är svårt. Vi sparar det till imorgon så vi har något att göra i Kusatsu. Gud vad trött man blir när det är för varmt, det är som om John Blund bor i utblåset ovanför mitt huvud. Det börjar bli mörkt och snart dags att åka hem, undrar om det blir ris till middag? Kaffet är i alla fall gott.

Monday, December 3, 2007

43

Tack för all den fina uppvaktningen som jag fick på min födelsedag i lördags. Som vanligt var det upp i ottan, men denna dag för att cykla tvärs över staden. Jag och Ester skulle vara med på The International Kids Chef . Vi skulle med andra ord åka till Kyotos kockskola.
Tillsammans med andra elever från KIS och den franska skola som också finns här.
Vi hade fått skicka in förslag på recept och vi fick laga vår huvudrätt, citronkyckling med oliver. Innan vi fick börja hacka och skära så lagade de riktiga kockarna som senare skulle assistera oss en liten rätt som bestod av gåslever, pilgrimsmussla, tryffel och iranskkaviar på en ljummen salladsbädd. Vet inte om det var för att jag fyllde år eller om man hade tänkt bjuda på det än då, det var i alla fall JÄTTE gott.

Lekledare för kockarna var en känd tv-kock från Tokyo, han var dock helt okänd för mig och Ester.
Det var även kvinnan som skulle fotografera oss under våra mödor. Hon var visst Japans mest kända kvinnliga fotograf och hade dessutom tävlat i missuniversum. Vi passade in finfint.
Ester gjorde ett fantastiskt jobb med vår maträtt och fick mycket beröm av både de andra barnen (som kanske är mest kräsna), kockarna och från fransmännen.
Esters maträtt var populär när vi alla efter lagande fick äta av våra vänners maträtter.
Det var gott, mycket gott. Vi hade en verkligt trevlig förmiddag tillsammans Ester och jag, vad mer kan man önska sig.
Det blir ju mycket festande när man fyller år, speciellt när man fyller 43, så jag somnade gott på söndagens morgon.

Monday, November 26, 2007

Allt du kan tänkas behöva

Vad ska man ta sig till, det är så mycket klor i vattnet. Som vanligt gäller det att skydda sig och vad är då mer naturligt än bad masken från Detoxy. Den skyddar inte bara ditt ansikte från de skaliga ångorna från det varma badvatten utan skrämmer även skiten ur vem som än skulle komma in i badrummet medan du badar. Man kan säga att det ger en dubbel trygghet.Här är kanske årets julklapp i örebro, ett hjälpmedel för att lära sig le, med det självklara namnet Tex Mex. Detta lilla diskreta hjälpmedel borde passa som hand i hanske i gnällbältets huvudstad.
För att det inte ska uppstå några missförstånd så kommer vissa tecken i bruksanvisningen att ersättas med den mer bekanta bokstaven I. -Vilket fint leende du har. - I da ja :-(
Till alla män rekomenderas att kosta på er flickvän, sambo eller fru något riktigt fint till jul eller snarare till efter jul. När man ätit upp all den goda maten och gömt sig bakom det dåliga vädret för att slippa ta någon promenad på flera veckor. När det då är dags för nyårsfesten och inget av de gammla plaggen duger, inte för att det har används endast en gång förut, kanske. Utan för att kvinnor är optimister (vilket är tur för oss som inte är kvinnor, eller hur Hasse. För hur skulle de annars orka med oss) och köper inte plagg för att växa i. I år finns det hjälp, chipchongbock lanserar produkten Calorie Off.
För att det ska bli en riktigt trevlig helg kan flickorna köpa julklappen till sin älskade på
www.idrugstore.com, beställer man produkten XXlarge så kanske man gör säkrast att scrolla ner och läsa den engelska innehållsförtekningen.

Nu håller man för öronen när man närmar sig ett varuhus, japanska julsånger, say no more.

Sunday, November 25, 2007

Hela helgen

Efter att ha sovit sammanlagt 13 timmar på veckans tre första nätter var det skönt med en ledig fredag, en promenad i staden. Först ett besök på Budo centret där det var en Kendo tävling och en bågskyttetävling, Kyudo, med sådana där riktigt långa bågar. Sedan en tur genom Gion. Innan vi tog bussen hem så kan jag för er som är mat intresserade berätta att vi även köpte en ny wok-panna.
På lördagen gick vi med våra gäster som Lena skrivit lite om (min kusins dotter och hennes kompis) till Kyoto universitetet där det var den årliga november festivalen, det visade sig att det var mest mat stånd av olika slag och för att alla skulle få vara med så gick nästan alla runt och försökte sälja på varandra mat biljetter till de olika stånden. Man hade också en stor secn där man skulle kunna ha haft musik uppträdande, istället hade man åtta unga män, som berättade O-spontana vitsar, inte ens när killen till höger höll upp ett plakat med ett kryss och killen till vänster höll upp ett plakat med en ring, som om de var de första markeringarna i ett parti luffarschack så skrattade publiken och då var de ändå japaner som förstod vad som pågick. Men våra gäster hade ändå fått lite luft. Vad gör man hela dagarna om man är 19 och åkt till Japan? Jo det man vanligen gör är nog samma som hemma, sover. Nja det kanske var lite orättvist att skriva att de bara sover, man chattar också på Skype och saknar diverse personer. När man åker till en plats, till exempel Kyoto. Så kan det vara lite svårt att hitta, för att det ska bli lättare finns det kartor. Som 19 åring är kartor det mest pinsamma som finns, tänk att behöva veckla upp en karta på stan, då kan ju alla tro att man är en turist. Det är väldigt svårt att bli tagen för en infödd japan om man är född i Sverige av svenska föräldrar och nej det räcker inte med att ha mörkt hår. Själv åkte jag och spelade fotboll medan våra gäster fick sin favorit mat, tacos. Den här gången blev jag inte skadad vilket medförde att jag spelade fotboll i tre och en halv timma och har nu en sådan förbannad träningsvärk i benen att jag knappt kan gå.

Fick även blånagel på båda stortårna och blev tagen av polisen på väg hem, blev misstänkt att vara en illegal invandrare då jag inte hade passet med mig och inte tänkte på att visa mitt immigrantkort. Å vad jag ville bli tagen för att bara vara en turist, men jag hade ingen karta.
På söndagen åkte vi till Arashiyama, västra Kyoto (bilderna är därifrån), för att tillsammans med alla andra titta på röda löv.
Den uppmärksamme kanske lägger märke till att våra gäster inte syns till på någon av bilderna och det stämmer, de var hemma och sov. Kanske för att man varit på lokal dagen innan eller så var man bara trött. Vi hade tänkt att ta ett tåg vidare upp i bergen för att sedan åka båt tillbaka ner för floden, men alla biljetterna var för dagen slut. Vi fick spela båtbingo istället, det går ut på att på en bingo bricka kryssa för båtnummer när hyrbåtarna lämnas tillbaka.
Vi vann inget, besvikna gick vi in parkområdet och där var de, de röda löven.
Medan solen sänkte sig över bergen tog vi ett par bilder, ungefär 100st. För att få se några till så får jag rekommendera Lenas blogg.
Väl hemma lagade vi mat och alla som ville åt, I morgon är det måndag, men snart så är det fredagskväll och då försöker vi igen……

Sunday, November 18, 2007

2-1

Vi gick på fotboll, Kyoto Senga i J2 ligan, vilket antagligen motsvarar superettan i Sverige spelade mot något annat lag. Kyoto ligger trea i serien vilket jag tror betyder att man har chansen att bli uppflyttad till J1 nästa säsong. Tydligen är Kyoto ett lag som åker upp och ner mellan divisionerna. Det är inte fansen fel, de sjöng när vi kom och de sjöng när vi gick, efter 30 minuter av första halvlek så hade man ett kort avbrott för att andas in. Maja trodde att hennes öron skulle ruttna för att de sjöng så högt. En ny målvakt skulle inte skada och det finns klara paralleller mellan markeringsspelet hos Kyoto och Svenska landslaget.Fast när Kyoto låg under med 0-1 så sjöng man att det gjorde inget ”för vi är bäst i värden vi är Kyoto” och se när matchen var slut så hade man vänt till 2-1 och man var bäst i värden i alla fall i fansens ögon.
Noterbart var att det var hela familjer son stod i klacken och sjöng, barn som sprang omkring och lekte, inte riktigt som på Råsunda och var alla poliserna som skulle ta hand om läktarvåldet var vet jag inte heller. Varför var de så glada och varför hatade man inte?
Kalas? En av Esters klasskamrater fyllde år och ska dessutom byta skola. Då pappan äger sju stora spelcentra runt biwako sjön, inne hållande allt från bowling till pachinko så slogs det på ganska stort. Vi var över 50 gäster eftersom hela familjerna bjöds och det hela inleddes med bowling. 187 poäng det bästa resultatet sedan gymnasiet, det går att vila sig i form.
Det bjöds på mat och dryck och efter maten spelade vi bingo och vi höll på så länge att alla fått bingo och ett pris, mycket rättvist. Barnen fick sedan spela spel gratis, sådant spel där man släpper ner ett mynt och hoppas att det ska knuffa ner andra mynt, en inkörsport till tyngre grejer som pachinko. Populärast bland barnen var nog ändå fotoautomaterna där man kan välja bakgrunder och så vidare få ut ett antal kort och byta med sina vänner, eller helt enkelt ta kort tillsammans, typ 8 stycken på en gång, det är stora fotoautomater.

Jag och Ester var på teater och såg Animal Farm, ANIMAL FARM. Där får man lära hur allting är och hur… kommunismen fungerar. Alla är lika men en del är mer lika än andra och de som bestämmer är svin. Tänk.
Jag har också sänkt sadeln på cykeln för att passa in bättre, man vill ju inte avvika från gruppen. Man vill ju inte heller att andra ska tycka man är mer för mer än man är för att man har sin sadel högre.
Trött i armen efter all bowling och alla sakerna som vi bar med oss hem, betydligt mer än vi hade med oss, somnade vi, i morgon (igår) måste vi städa, vi får besök.

Tuesday, November 6, 2007

Pumpa

Det blev Halloween, svärmor och Georg åkte hem man kan säga att det blev vardag igen, ska jag behöva åka och bada onsen själv nu?
I år var det Star Wars tema bland lärarna när det gällde att klä ut sig, därför klädde en lärare ut sig till Superman och gick först i den så kallade paraden. Det är då barnen och lärarna går ut på gatorna runt skolan och tvingar affärsinnehavarna att ge barnen godis för annars så traschar barnen hela affären. Nej inte här, här står det fullt med förväntansfulla affärsinnehavare med flera kilo godis var att ge till de stackars barnen.
Som sagt Star wars, rektorn utklädd till Boba Fett och en stakars kanadensare utklädd till Chewbacca och det var säkert över 25 i solen undrar vem som fick välja sist.

Superman? Var han med i Star wars? Nej, vad gjorde han då här? Kanske var det den riktige Superman, ni vet han Clark.
Ester var mumie och det var hennes kompis Cloe också, Ester har varit mumie förut så det var mumiens återkomst, ni kanske har läst om det i DN.

De flesta barn och kanske vuxna också vet inte att pumpa är en grönsak. De flesta tror att det är en ljuslykta. De flesta som vet tycker ändå att pumpan är snyggare som ljuslykta än god som grönsak.
Just nu är det rea i köpcentret bredvid kontoret, man kan köpa en påse lök för 300yen och man får fylla den själv, så många man kan (japansk variant på självplock), när jag passerade på lunchen såg jag en kvinna som tejpade fast de översta lökarna i påsen.

Friday, November 2, 2007

Standby

Det är otroligt hur fort tiden går när man spenderar nästan all tid i ett renrum. I dag är jag hemma, bara ”standby”, skönt att få sova. – Pappa jag vill att du går upp med mig. – Va? Maja 4år behöver gå på toaletten, klockan är 07:00 och det är lördag. – Kan vi gå och sova lite till nu? – Nej vi ska leka.
Vi hade Majas klasskompisar på besök och några av dem hade även med sig sina syskon, men grannarna klagade inte. Med sig hade de en hel del ”presenter” så som kakor, sjögräs, mer kakor men även några öl till mig, inköpta på ett av de fina varuhusen så de var inslagna var för sig. Det är nästan alltid bara mammorna som kommer med när det är små kalas, av någon anledning så måste männen ofta arbeta även på helgen, men jag kan inte klaga.


Vi fick vårt första besök från Sverige. Lenas mamma/Monica och Georg kom på besök så äntligen fick vi besöka några tempel. Vi var bland annat på det gyllene templet, det är en gammal träkåk som man smetat bladguld på, rätt snyggt faktiskt. Tydligen så brukar Zen buddisterna hålla till här men vi såg inte till dem, så vi åkte till nästa Zen tempel för att kolla om de var där. Ryoanji heter templet och är lika känt som det gyllene templet, inte för att det har någon ädel metall på sig utan för sin stenträdgård. 15 stenar som ligger i gruset, Maja tyckte det var riktigt tråkigt men jag tror det kan vara rogivande att titta på dem när det regnar.

Jag var med Monica och Georg hemma hos en av mammorna i Majas klass mammas hus, för att vara med om en te ceremoni. Det var riktigt bra, vi satt i deras te ceremoni rum och tittade ut i deras trädgård som blev extra färgad av att det regnade. Vi har en bok ”JAPAN Allt du vill veta” där man beskriver hur en te ceremoni går till, så vi hade läst på. Men det gick till på ett litet annorlunda sätt än i boken, lita inte på allt du läser.

Dags att åka tåg, vi åkte till Hiroshima, om jag ska vara ärlig så kändes det lite underligt att åka dit. Hiroshima är som vilken stad som helst förutom att inget hus är mycket äldre än 60 år.
Här finns också ett atombombsmuseum och man blir naturligtvis lilla berörd när man besöker det men idag finns det så mycket lidande på andra ställen i världen så det är tyvärr lite svårt att ta till sig. Det som gjorde starkast intryck var nog flygfotona, tagna före och efter bomben, först finns där en stad och sen fanns den inte. Det kändes också underligt att stå och läsa skylten epicentrum 600 meter rakt upp så detonerade bomben, man tittar faktiskt rakt upp i luften. 1945 var Hiroshima i princip en enda stor armébas och där all industri tillverkade krigsmateriel. Jag tror inte jag skulle vilja bo här.
Vi åkte med båt från Hiroshima till ön Miyajama som är ett av japans mest besökta turistmål, kanske för toron som står ute i vattnet, den kan man åka båt igenom och det gjorde vanligt folk förr eftersom själva ön då var för helig för att de skulle få gå i land.
I den lilla byn Kurama strax norr om Kyoto ligger det en onsen med utomhus bad (har nog skrivit om det förut). Nu när Monica och Georg var här fick jag offra mig och åka dit och bada flera gånger med Georg, otroligt jobbigt. I Kurama hålls också varje år en speciell eld festival, man bär runt på stora facklor och det är omöjligt att förstå varför om man inte har läst på. Festivalen är så speciell att den hålls bara här och har inte alltid varit öppen för besökare. Det är den nu och enligt nyheterna så var det ca 20000 besökare där på kvällen, när man åker/går igenom byn i dagsljus så undrar man verkligen hur alla fick plats, att gå genom byn tar 10 minuter och då får man gå sakta. Monica passade även på att tappa bort sin handväska här, men eftera att Lena spenderat en timma med att anmäla den bort tappad till polisen så kunde den hämtas nere hos polisen i Kyoto dagen efter, naturligtvis med allt innehåll kvar.

Saturday, October 13, 2007

Skotta? nej, inte än

Vad kan man göra i mitten på oktober, ja man skulle kunna åka i väg till japans största insjö och ha ett Beach Party med skolan som Ester och Maja går på.
Fint väder, lekar och grillad korv vem kan önska något mer. Vi började med att ta ett bad för att tvätta av oss resdammet, en timma i bil. Vattnet var klart och uppfriskande som det ska vara, mitt på sommaren är det så varmt i vattnet att man inte riktigt vet om det är lönt att bada.

Skolan hade tagit med ett antal kajaker, det var inte igår man paddlade och det gör väl att i morgon kommer det att kännas i axlarna. Det var nog första gången som Ester paddlade och på grund av vågorna lyckades några av hennes kamrater trassla in sig i träkäpparna som fiskarna hänger upp sina nät i.
Grillad korv, jättegott, till korven fick man även en mugg soppa, söt majssoppa, inte så jätte gott. Det gick även att få en cappucino, det är jättegott. Man kunde förbeställa om man ville ha stor eller liten korv. När vi satt där hemma och skulle fylla i beställningen så valde Maja och Ester liten korv och deras hungriga pappa valde en stor korv, det visade sig på plats att den stora korven var av medium storlek och den lilla korven var en halv sådan. Brödet å andra sidan var gigantiskt så synintrycket var att det bara fanns små korvar.

Eftersom de äldre barnen fick paddla som fick de yngre barnen ha bland annat dragkamp, inte så lätt att organisera men att döma av hur mycket barnen skrattade så var det fantastiskt roligt.En annan lek gick ut på att hitta godis, ett snöre lades ut på stranden, 10 meter bort lade man ett annat snöre, nu till formen av en cirkel och i cirkeln grävdes små godispåsar ner. Det hela av slutades med en tre meter lång sprint in i mål. Starten gick för första gruppen och alla sprang i mål utan att gräva upp något godis! Å nej springa tillbaka och leta upp godiset, men till slut vara det lika för alla, vad skönt. Regler kan vara krångliga att förstå.

Vi var alla ganska trötta när vi skulle åka hem. Maja snarkade och det höll mig vaken

Thursday, October 4, 2007

Med eller utan stöd?

Undrar om man får några testsvar från den årliga hälsokontrollen?

Vi träffades i alla fall i ett gathörn för att tillsammans gå på hälsokontroll. Andreas Asa följde med som tolk för att det inte skulle spåra ur totalt. I receptionen möttes vi av två förvirrade leenden, man kunde se hur lättade de blev när de förstod att Asa var med oss för att tolka. Vi fick vita karatedräkter som vi skulle ha på oss under själva undersökningen. Vi fick gå vidare en trappa ner till nästa disk och nu utbröt riktig förvirring och fnitter. Här fick vi pappmuggar för att lämna urin prov i, det kostade på för de japanska sköterskorna att grundligt förklara hur vi skulle göra och hur mycket. När vi gick mot toaletten så stod där fyra fullmogna tomater och såg efter oss.
Eftersom det var hälsokontroll så hade vi inte fått äta eller dricka något sen klockan 21 dagen innan och då är det ju passande att visa matlagningsprogram på teven i väntrummet, hungrig.
Mina kollegier verkade väldigt nervösa för blodprovet, själv besitter jag nerver av stål, så inga problem med sådant, tills jag märkte att hon som skulle ta blodprovet inte var gammelmormor till sköterskan som satt till vänster och hade gammelmormor på besök, utan att hon faktiskt fortfarande jobbade här och nu skulle köra en stor trubbig nål långt in i armen på mig…
Nu visade det sig att hon var mycket stadig på handen och antagligen har stor erfarenhet av att sticka folk med nålar. Vi fick ta EKG, lungröntgen, kolla synen och så vidare till det var dags för dagens höjdpunkt, magröntgen. Det började med att man fick svälja en näve små kulor som sedan expanderade så att det kändes som om man svalt en sackosäck, nu fick man inte skratta eller rapa. På det följer att man ska dricka en vit smörja som smakar…. Det är tydligen för att det ska bli bra kontrast på bilderna, det tas cirka sju miljoner bilder, det känns så, man hissas runt, höger, vänster, upp o ner, håll i dig. Asa som översätter doktorns order bara skrattar och när man tror att det är slut så kommer det fram en mekanisk arm med en kula på som trycker lite här och där på magen.
Tillslut ska vi gå igenom de resultat som man får svar på direkt.
- ditt hjärta slår lite långsamt
- ?
- 49 slag i minuten
- Jaha?
- 60 slag är bättre
- ?
- Har du tänkt på diet
- Nej
- Det kanske du skulle
- ?
- Om man är 182,5 så ska man väga 73,5kg
- ???
- Snälla tänk på diet
- OK
- Hejdå
- Hej


Man får inte luta sin cykel mot något den måste ha ett stöd och har den inte ett stöd så får man ställa den på ett sådant sätt att den inte behöver ett stöd.

Tillsist en uppmaning som man undrar om man ska följa, om man gör det kanske man hamnar på en ny hälsoundersökning.

Sunday, September 30, 2007

Peta näsan

HooKooEKoo ja så heter den, min nya cykel. Hur kan man köpa en cykel som heter så?
Ja den verkade bra, den är bra och så är det ungefär halva priset mot i Sverige.
I dag på första turen uppe i bergen så passerade vi ett mycket sällsynt träd, ett Bh träd.
Någon eller några hade kastat sina Bh’ar upp i trädet, man kan undra varför. Får ta med kameran nästa gång.

När man kliver av tåget på ändstationen som går från Demachi-yanagi Stn och om man åkt med Eizan Railways så kan det vara så att man kommit till två ställen. Det ena Yase-hieizanguchi är ett trevligt ställe att åka till på sommaren för att svalka sig i floden. Affären vid stationen säljer nästan bara öl och chips, men man kan även ta en linbana härifrån för att komma vidare upp på berget. Har man inte kommit hit så har man kommit till Kurama. Kurama är en liten by där det i oktober hålls en mycket speciell festival, men mer om den när vi varit där. När man kommer ut genom den lilla stationsbyggnaden så möts man av en lång näsa. Man kan köpa masker med lång näsa och det är en mask som ska symbolisera någon demon, för övrigt så kallas ibland utlänningar i japan för långnäsor.

Kurama består av en gata eller snarare väg med hus på båda sidor och när bussen kommer blir det ganska trångt. Här finns även ett onsen, där man kan bada utomhus i mycket varmt vatten och senare i höst så har man en vacker utsikt mot bergen då löven blir röda.
Här finns även stenhuggare som tydligen kan forma stenarna lite hur som helst.
Ester har varit på hajk någonstans uppe i bergen med sin skola, sovit över i två nätter. Det var tydligen kul för det fanns en så kallad äventyrsbana som gick uppe i träden…. Man lyckades också se en orm (snok) som försökte äta upp en groda och en stor spindel som fångade små fåglar, nej men en gräshoppa hade den fått tag på, de ska vara goda med choklad på. Om ni tycker att bilden är dimmig så beror det på att det var dimma eller att er datorskärm inte är rengjord på ett år.
Vid Kyotos station ligger det ett Mac Donalds, där pratade hon som var ansvarig för skiftet utmärkt engelska. Kanske något att tänka på?