Ris regn och en förklaring

Ris

Hur kul kan det vara att åka och titta på när någon planterar ris i gyttjan?
Ja det visade sig att det var kul och att Lena tog flera riktigt bra bilder.
Det vi var och tittade på var den årliga ris planterar ceremonin vid Fushimi templet.
Ester och Maja åt ingen frukost så de var så hungriga att de mådde illa när vi kom fram.
I de restauranger som fanns i närheten av templet så serverades förutom vanlig japansk mat även stekta sparvar på spett och eftersom de såg ut som de gjorde så mådde nu alla i familjen lite illa. Det blev morötter och cocktail tomater till lunch.
Lena köpte en flowerpower kjol, Ola köpt en T-shirt med ett japanskt känt tecken på men som inte ens mina japanska kollegier vet vad det står för. Barnen köpte en liten leksakshund, Lena säger att pälsen är från en riktig hund som man dödat. Ester och Maja är jätteglada för hunden. Vi beger oss dit där man ska plantera ris, vi tror att det ska börja klockan 13:00 men det visar sig vara helt fel. Om man bara gjort bedömningen efter hur många fotografer som står och väntar längs stigen till risfältet så borde vi ha kommit i perfekt tid, vi var dock två timmar förtidiga. Lena fick en jättebra plats att fotografera ifrån. Våra barn är 4 och 9år, vi står ute i skogen vid ett litet risfält där japanskor i traditionella dräkter ska plantera ris.
Vi är två timmar förtidiga och efter en timma börjar det regna. Kan vara bra att köpa en leksakshund med riktig päls efter den upplevelsen.
När Maja och jag tar oss tillbaka till bilen genom det fruktansvärda regnet och leran i lågklackade skor så ser vi att ceremonin börjat 13:00 som vi trodde men inte där vi trodde, utan under tak på tempelområdet. Ester kommer också till bilen, det slutar regna och vi köper leksakshund. Jag går tillbaka till risfältet och hittar där en ganska blöt fru som tagit en jäkla massa bilder, jag, torr, får även se slutet av ceremonin i solsken.
Maja blev lite våt om fötterna när vi var på väg tillbaka till bilen, enligt Maja så har hon gjort en Musse Pigg i vatten pölen.... jodåVi bestämde att vi skulle återvända till detta tempel för att gå under alla tempelbågarna kommande helg eller rättare sagt den helg som nyss var... och det gjorde vi. Det var väldigt många bågar på vägen uppför berget, som att gå i en lång korridor (bilder i Lenas blogg). Naturligtvis tyckte Ester att det var jätte roligt...inte, så när vi skulle ner så skulle vi ta en genväg och det blev en senväg....
Maja gick hela vägen upp och ner för berget och kroknade bara sista 300 meterna.
Förra helgen när vi kom hem så grillade vi kött på bordet och Ester åt mest. Det gjorde hon denna gång också, Shabu-Shabu, snabbdoppat kött i kokande vatten.... är favoriten.

I morse körde en motorcyckel om mig på insidan, föraren var klädd i t-shirt, jeans och gympa skor. Det var en tjej, det kunde man se på de långärmade tunna hanskarna som hon hade på sig för att inte bli brun. Under skrivandets gång så har jag fått reda på vad tecknet på min nya tröja står för. Det betyder de gamla krigarna och de var hjältar.

Jag har lånat en bok om Japan, så nu är man inte så förvånad länge.

I går åkte jag efter en bil av märkret Daihatsu Naked, hade jag bara känt till namnet hade jag nog haft större förväntningar. På torsdag åker vi till Sverige så nu kommer datorn och telefonen att var avstängd i tre veckor..............................

Ganska svalt

Oj nu är det varmt, tydligen också i Sverige, högsommar med 30grader. Det är 30grader här också men det fattas det 10-15 grader till den riktiga högsommar värmen.
Det som dock har hänt är att luftfuktigheten ökat. Det upplevs så som att man svettas som om man varit ute och sprungit fast man inte har det, praktiskt om man inte gillar att jogga.

Här är nuvarande topp 3 listan på hur man svalkar sig i Kyoto.

Doppa fötterna i Kamo-river.


Köper en iskaffe.

Skaffar en USB-fläkt till datorn.

Ibland får man stå i kö, som ni kanske läst så hade Kyoto International School (KIS) bazar. Eftersom Ester och Maja går där så deltog vi eller framför allt Lena med att sälja pannkakor, hon hade gräddat 110 stycken, testa gärna det hemma.
Själv bidrog jag med att gå och köpa jordgubbar till pannkakorna strax innan bazaren öppnade. Jag gick till en lokal livsmedelsaffär, den öppnade 10:00. Jag kom 09.50 och det var inte en människa där, vilket inte var så konstigt. Jag gick och köpte en burk kallt kaffe ur en sådan där praktisk dryckesautomat som står lite överallt i Japan. När jag kom tillbaka till affären 09.55 så var det kö vid båda dörrarna. Det kanske var cirka 40 personer som stod framför mig. När en högtalarröst 10.00 prick antagligen sa att nu öppnar vi på japanska. Var det säkert ytterligare minst 150 till bakom mig, var kom de ifrån. Jordgubbarna fanns precis innanför dörren men det verkade som om alla skulle längst in i butiken och det så fort som möjligt. Det tog mig 5 minuter att ta mig tillbaka ut till jordgubbarna genom ett hav av midjehöga äldre damer. Lena sålde alla pannkakorna och eftersom hon skriver lite oftare än jag så kanske in redan visste det, ville bara påminna er om ni hade glömt bort det.

ordning, säkerhet och om olyckan är framme.

Alla som någonsin parkerat i ett parkeringsgarage vet att det finns nästan lika många olika biljettautomater som garage. Här i Japan finns det även ytterligare en typ av parkeringsgarage, nämligen för cyklar. Efter en mycket skräckfylld färd nästan rakt ner i underjorden befann jag mig för första gången i ett parkeringsgarage för cyklar. Man får leta reda på en ledig plats där man kan ställa sin cykel i cykelstället. Cykel låses omedelbart fast, ojdå vad gör jag nu. Jag gick och handlade det jag skulle. Väl tillbaka i garaget hittade jag cykelgarageautomaten men eftersom all text var på Japanska så förstod jag endast 100yen och 200yen, det började bli kö bakom mig så jag lät de gå före, ett bra drag visade det sig. Med knappsatsen på automaten kunde man slå in koden för parkeringasrutan där man ställt sin cykel och gjorde man det rätt så slocknade en mycket röd diodlampa för den platsen och man kunde ta sin cykel om man inte hade haft den parkerad längre än 30 minuter för då var man tvungen att betala för att lampan skulle slockna.

Det är mycket och då menar jag mycket populärt med koner (vägkoner) i alla sammanhang här i Japan. Vi drog ut en elektoniklåda på vår maskin föratt mäta lite på komponenterna i den, ville sedan att den skulle stå öppen under lunchen för att se om vår problem hade med temperatur att göra, vad händer? Genast är man där och ställer ut koner så att ingen ska bli skadad. Att vi är i ett renrum där inte vem som helst kommer in spelar tydligen igen roll. Ett annat populärt ställe att ställa upp koner på just nu är motorvägen, 3 mil koner som gör att resan till kontoret tar 3 gånger så lång tid. Det måste vara tusentals koner och eftersom minsta lilla hål genererar 4 koner finns det säkert fler koner än invånare här i Kyoto eller än invånare i hela Japan. Det är som med fåren på Nya Zeeland, om man nu inte sålt dem till Japan, se följande länk
http://news.ninemsn.com.au/article.aspx?id=263297 Det som står i artikeln är som tur är inte sant, men från början var det ingen här som tyckte det var så konstigt och tydligen så tyckte man inte det heller på andra ställen runt om vår jord. Det kan göra att man blir lite orolig.

Man kan dock lita på att här i Japan så fyller konerna sin funktion och inte som i Sverige där någon rondellhundsbrännare sparkat ner den enda konen i hålet eller att man som vanligt helt enkelt tagit konen och slängt den i ett vattenfyllt dike efter motorvägen.

Nu är det sommar och äpplena blommar och med det kommer myggen, här är de stora som sparvar och giftiga som huggormar, som tur är finns det hjälp även om mina arbetskamrater tyckte det var bättre att köpa krämen MUHI mot insektsbett, den är tydligen en storsäljare. Vissa säger att den är nummer 1.