Standby

Det är otroligt hur fort tiden går när man spenderar nästan all tid i ett renrum. I dag är jag hemma, bara ”standby”, skönt att få sova. – Pappa jag vill att du går upp med mig. – Va? Maja 4år behöver gå på toaletten, klockan är 07:00 och det är lördag. – Kan vi gå och sova lite till nu? – Nej vi ska leka.
Vi hade Majas klasskompisar på besök och några av dem hade även med sig sina syskon, men grannarna klagade inte. Med sig hade de en hel del ”presenter” så som kakor, sjögräs, mer kakor men även några öl till mig, inköpta på ett av de fina varuhusen så de var inslagna var för sig. Det är nästan alltid bara mammorna som kommer med när det är små kalas, av någon anledning så måste männen ofta arbeta även på helgen, men jag kan inte klaga.

Vi fick vårt första besök från Sverige. Lenas mamma/Monica och Georg kom på besök så äntligen fick vi besöka några tempel. Vi var bland annat på det gyllene templet, det är en gammal träkåk som man smetat bladguld på, rätt snyggt faktiskt. Tydligen så brukar Zen buddisterna hålla till här men vi såg inte till dem, så vi åkte till nästa Zen tempel för att kolla om de var där. Ryoanji heter templet och är lika känt som det gyllene templet, inte för att det har någon ädel metall på sig utan för sin stenträdgård. 15 stenar som ligger i gruset, Maja tyckte det var riktigt tråkigt men jag tror det kan vara rogivande att titta på dem när det regnar.

Jag var med Monica och Georg hemma hos en av mammorna i Majas klass mammas hus, för att vara med om en te ceremoni. Det var riktigt bra, vi satt i deras te ceremoni rum och tittade ut i deras trädgård som blev extra färgad av att det regnade. Vi har en bok ”JAPAN Allt du vill veta” där man beskriver hur en te ceremoni går till, så vi hade läst på. Men det gick till på ett litet annorlunda sätt än i boken, lita inte på allt du läser.

Dags att åka tåg, vi åkte till Hiroshima, om jag ska vara ärlig så kändes det lite underligt att åka dit. Hiroshima är som vilken stad som helst förutom att inget hus är mycket äldre än 60 år.
Här finns också ett atombombsmuseum och man blir naturligtvis lilla berörd när man besöker det men idag finns det så mycket lidande på andra ställen i världen så det är tyvärr lite svårt att ta till sig. Det som gjorde starkast intryck var nog flygfotona, tagna före och efter bomben, först finns där en stad och sen fanns den inte. Det kändes också underligt att stå och läsa skylten epicentrum 600 meter rakt upp så detonerade bomben, man tittar faktiskt rakt upp i luften. 1945 var Hiroshima i princip en enda stor armébas och där all industri tillverkade krigsmateriel. Jag tror inte jag skulle vilja bo här.
Vi åkte med båt från Hiroshima till ön Miyajama som är ett av japans mest besökta turistmål, kanske för toron som står ute i vattnet, den kan man åka båt igenom och det gjorde vanligt folk förr eftersom själva ön då var för helig för att de skulle få gå i land.
I den lilla byn Kurama strax norr om Kyoto ligger det en onsen med utomhus bad (har nog skrivit om det förut). Nu när Monica och Georg var här fick jag offra mig och åka dit och bada flera gånger med Georg, otroligt jobbigt. I Kurama hålls också varje år en speciell eld festival, man bär runt på stora facklor och det är omöjligt att förstå varför om man inte har läst på. Festivalen är så speciell att den hålls bara här och har inte alltid varit öppen för besökare. Det är den nu och enligt nyheterna så var det ca 20000 besökare där på kvällen, när man åker/går igenom byn i dagsljus så undrar man verkligen hur alla fick plats, att gå genom byn tar 10 minuter och då får man gå sakta. Monica passade även på att tappa bort sin handväska här, men eftera att Lena spenderat en timma med att anmäla den bort tappad till polisen så kunde den hämtas nere hos polisen i Kyoto dagen efter, naturligtvis med allt innehåll kvar.