Wednesday, May 30, 2007

Inbrott?

Eftersom Lena hade besök av en annan Lena så åkte jag och barnen till Mangamuseet för att titta på en utställning av figurer i plast, några i verklig stor storlek andra mycket små.
Allt ifrån pingviner och stridsvagnar till tjejer med gigantiska bröst, så stora att Barbie borde fundera på en bröstförstoring om hon ska sälja i Japan. Man kan även köpa dessa dockor, tillexempel en med ovanstående attribut plus ett maskingevär och högklackat för bara 5630 Yen, ca 300 svenska. Var placerar man den dockan hemma? Eller vem?

Man fick två lotter på inträdesbilljetten så Ester och Maja vann varsin pingvin, Maja vann dessutom en T-Rex. Majas pingvin är nu målad rosa.

Utanför Mangamuseet kan man sitta och läsa manga som man får låna gratis utan att lämna in pass, körkort, kontokort eller lämna en deposition på 1000:-. På en plastgräsmatta kan man ligga, sitta eller om man så vill springa omkring och kasta boll, Vi gjorde just det, kastade boll eftersom vi inte kan läsa japanska. Tur att vi började besöket med iskaffe och två cola.


Dags att äta middag och Ester kände till en bra uteservering i nästa kvarter. På en innergård finns en scen och på taket av en höjd typ våning 3 en uteservering som erbjuder mat från 5 olika restauranger och även en öl, en J Lindberg butik och Kyotos enda Fjällräven butik, who could ask for anything more.

Kom att tänka på att det verkligen är tur att man kan läsa Aftonbladet på nätet annars skulle man ju missat att Polens barnombudsman vill ha en utredning angåenden Tinky Winky’s sexuella läggning.

I alla fall så var det medan vi väntade på sallad, pizza och pasta, bröllops mottagning på en av restaurangerna och då gäller det att vissa för ALLA hur lycklig man är på den lokala storbilds TV’n, som till vardags visar MTV där ljudet faktiskt stämmer med bilden…


Söndag, Lena &Lena till Nara och Ola, Maja, Ester och en klasskamrat till Ester, Elinor from US, NY Manhattan till Toei movi studios för att ta reda på hur man spelar in Japanska såpor.
Ester och Elinor fick skavsår så vi fick tejpa deras fötter, det tyckte de var supercool, ibland är det lätt.
När vi kom fram så åt vi lite mat, vi tyckte det var gott även om en kille kräktes vid bordet bredvid, det var bara jag som såg det. Sedan tittade vi på när man fiskade upp en killes mobil ur vattnet, han var lite ledsen.
Det pågick någon typ av festival, ungdomar hade på eget bevåg klätt ut sig i mangadräkter eller klätt av sig för att gå runt och ta kort på varandra i Japansk studiomiljö.


Man kan också bli sminkad så man ser ut som en japan, det kostar från 10000 yen och uppåt . Det är jag i mitten.
Vi besökte spökhuset (Ola och Maja), åt flera glassar och kastade bollar och sköt pilbåge utan att vinna något pris, jag har hört att sådana stånd ägs av maffian, så vi höll en låg profil.
Vi gick inomhus för att se på de Japanska superhjältarna, de är typ 100 stycken som ser exakt likadana ut, annars blir det orättvist, ok det är lite skillnad på deras hjälmar.
Där träffade vi ytterligare en klasskompis till Ester. Majo som var där med sina föräldrar som inte pratar engelska, det är ok med en 9 årig tolk. Vi fick lifta med dem hem, gud vad skönt.

Lena i Nara och vi hemma utan nycklar, ok det slutade med att jag klättrade över muren på baksidan, upp på vårt badrumstak och vidare in på balkongen och in genom den tacksamt olåsta dörren, hjälte.

Wednesday, May 23, 2007

Vart är vi påväg?

Hur går det/ hur går du? De flesta har väl sett filmen Mandomsprovet med Dustin Hoffman, har ni inte det så tycker jag att ni ska göra det. Dustins rollfigur har vi ett tillfälle på sig simfötter och går omkring i dem, har ni provat att gå med simfötter? Man får liksom lyfta foten rakt upp. Om man till det lägger att man har John Cleese som idol och sett sketchen ”silly walk” fler gånger än man borde, dessutom lyckas man vara både hjulbent och kobent på samma gång. Går det? Ja här går det.
Om ni vill prova hemma så behövs följande uniform för att göra det komplett. En så kort kjol så att den helt enkelt inte kan vara kortare eller ett par väldigt små shorts. Stay-up strumpor, gärna av typen nätstrumpa och gärna med något inslag av rosa eller lila. De ska helst sitta så hårt runt låret att de skär in. Sedan ett par pumps med riktigt höga snedslitna klackar och ned trampad bakkappa. Att ha på din överkropp, ett vanligt linne och ovanpå det en Kulla-Gulla blus. Ready to go?
In med ena knäet, ut med det andra låt tårna peka inåt och stöd på utsidan av foten. Lyft nu foten rakt upp som om du hade simfötter på dig och hej hopp nu rör du dig som en 18 årig Japanska, inte som alla men som några.
Hoppas jag hade rätt om det där med filmen.


Thursday, May 17, 2007

Vad gör du ?

Vad jobbar du med? Personligen så har jag ganska svårt att förklara vad jag gör hela dagarna. Vet inte om det beror på att kläderna vi har på oss får oss att se ut som om vi vore med i en nyinspelning av Teletubbis eller att när man förklarat vad man gör på ett så utförligt sätt att det som ställde frågan antagligen bara lyssnar för att han/hon är väluppfostrad, får svaret –aha du jobbar på Sharp, ni gör Tv program eller hur. Ibland skulle det vara skönt att ha en enkel beskrivning på vad man arbetar med eller vad som är ens huvudsakliga uppgift. Fast det kanske beror på vad man har för uppgift. Som den här mannen som min vän Clas plåtade i Tokyo.


Thursday, May 10, 2007

Sleepy?

Att färdas kan vara avstressande, det kan också vara stressande eller ett tillfälle att äntligen få sluta ögonen och sova. Det gäller att passa på, vem vet när man får sova nästa gång.
Jens och jag skulle åka med på firmans ”offsite meeting” och eftersom vi är i Kyoto och mötet skulle vara strax norr om Tokyo så tog vi tåget, och inte vilket tåg som helst, nej Shinkansen, det snabba tåget, Japans stolthet?
Det skulle ta 2,5 timmar till Tokyo. Efter en stund märkte vi att det bara var vi som pratade, varför då? Berodde det på att vi var de enda som var två och att alla andra reste ensamma och var för blyga för att prata med sin stolsgranne? Eller så berodde det på det faktum att Jens och jag var de enda i vagnen som var vakna.
Det blir rätt mycket resande om man är en löneslav i en storstad, har man 1,5 timmar enkel resväg till arbetet får man vara glad.
Vad ska man göra med sin restid? –å då kan jag förbereda mitt jobb, läsa en bra bok, lyssna på musik….eller så kan jag sova. Hej där jag kan även sova stående.
Varför blir det så? Är det för att jag på resan till eller ifrån inte behöver hålla masken upp, jag kan slappna av och då somnar jag. Eller beror det på att jag alltid är på väg till eller ifrån samma ställe varje förbannad dag, det händer aldrig något nytt, hjärnan har tråkigt och stänger butiken, jag sover. Det kanske är som att göra lumpen, är man inte general så är det skit samma, jag sover.