Peta näsan

HooKooEKoo ja så heter den, min nya cykel. Hur kan man köpa en cykel som heter så?
Ja den verkade bra, den är bra och så är det ungefär halva priset mot i Sverige.
I dag på första turen uppe i bergen så passerade vi ett mycket sällsynt träd, ett Bh träd.
Någon eller några hade kastat sina Bh’ar upp i trädet, man kan undra varför. Får ta med kameran nästa gång.

När man kliver av tåget på ändstationen som går från Demachi-yanagi Stn och om man åkt med Eizan Railways så kan det vara så att man kommit till två ställen. Det ena Yase-hieizanguchi är ett trevligt ställe att åka till på sommaren för att svalka sig i floden. Affären vid stationen säljer nästan bara öl och chips, men man kan även ta en linbana härifrån för att komma vidare upp på berget. Har man inte kommit hit så har man kommit till Kurama. Kurama är en liten by där det i oktober hålls en mycket speciell festival, men mer om den när vi varit där. När man kommer ut genom den lilla stationsbyggnaden så möts man av en lång näsa. Man kan köpa masker med lång näsa och det är en mask som ska symbolisera någon demon, för övrigt så kallas ibland utlänningar i japan för långnäsor.

Kurama består av en gata eller snarare väg med hus på båda sidor och när bussen kommer blir det ganska trångt. Här finns även ett onsen, där man kan bada utomhus i mycket varmt vatten och senare i höst så har man en vacker utsikt mot bergen då löven blir röda.
Här finns även stenhuggare som tydligen kan forma stenarna lite hur som helst.
Ester har varit på hajk någonstans uppe i bergen med sin skola, sovit över i två nätter. Det var tydligen kul för det fanns en så kallad äventyrsbana som gick uppe i träden…. Man lyckades också se en orm (snok) som försökte äta upp en groda och en stor spindel som fångade små fåglar, nej men en gräshoppa hade den fått tag på, de ska vara goda med choklad på. Om ni tycker att bilden är dimmig så beror det på att det var dimma eller att er datorskärm inte är rengjord på ett år.
Vid Kyotos station ligger det ett Mac Donalds, där pratade hon som var ansvarig för skiftet utmärkt engelska. Kanske något att tänka på?

Hur kul är det?

Humor vad är det? Sökte på "Humor in japan" på Google och se vad jag fann! Här kommer de 10 första träffarna.

1: Understanding Humor in Japan.... Det verkar vara en lärobok om hur man möjligen kan förstå japansk humor.

2: Samma som ettan (några k mindre)

3: Japan lite, Amy Chaves, Japan's best humor...... Amy kommer från USA och har bott 6år i japan. Hon skriver om roliga vardags händelser och betraktelser i The Japan Times....

4:Japan humor corner..... => PAGE URL NOT FOUND..... det var ju ganska roligt.

5: Japanese humor.... Kommer till samma ställe som fyran.

6:Yahoo....Här kan man gå vidare till en sida som visar engelska stavfel i japansk reklam och även till en sida om pizza... mmmm pizza är annorlunda i japan men det är inte humor.

7: En recension av boken som innehar plats ett och två på listan... det ÄR humor......

8: Här hittar ni kärnan i japansk humor ..... förnedrings TV.

9:Japanese jokes & humor collection..... Kan någon förklara historien "red hair".... verkar inte vara av japaner för japaner.

10: En svensk sida där man ska kunna hitta lite förnedrings TV..... men jag orkar inte leta... dock kul bilder på hur man asfalterar i ryssland.

Nej tror att jag knäpper på TV'n så man får skratta lite......

It's only Rock N' Roll

Det var en picknick planerad, det var som vanligt varmt ut av bara. Varför sitter det 30 kvinnor med barn där borta och 30 män där borta och dricker mint te? En öl! man tackar.
Även om packar in kvinnorna i lager med tyg så är de snyggare än männen. En öl till! tackar, tackar. Musik, musik, på med diesel aggregatet så kör vi, det var ett antal musikgrupper som tänkte spela, publiken bestod mest av de andra, de som inte spelade just då. Det var emellanåt riktigt bra och när det blev för bra så kom polisen och sa att ska ni spela här så får ni inte göra det för bra, tänk på kollektivet, inte sticka ut.
Det är detta med individen och gruppen som gör att Toyotas snöre blir mer fiktion än Liftarens Guide till Galaxen. Hur långt är ett snöre frågar man, ja inte tillräckligt långt för att en japansk bilarbetare skulle nå upp att dra i det om han vågade. Att stoppa det löpande bandet med flit skulle på andra företag kallas sabotage och det gör det säkert hos Toyota också. Att sen västvärdens utbildnings konsulter säljer dyra kurser baserade på boken om Toyota är väl antagligen ett bevis på hur långt man kan komma med bra marknadsföring, grattis ni var bäst.
Men för oss är det ju så stor skillnad, vi jobbar ju på ett ”svenskt” företag i Japan, vi är dynamiska och flexibla eller? Nej, nej och åter nej och det verkar vara så det är.
Som en vän berättade om det företag han arbetar på. Min vän – kan ni säga vad det är för fel på produkten? Företaget – Va, hur kan du veta att det är fel på produkten? Min vän – ja vi jobbar ju på samma företag, vad är det som är fel? Företaget – Va, nej det kan vi inte säga.
Vad vi inte har som de andra har är uniform och en företagssång, men så är vi ju ett ”svenskt” dynamiskt företag så vad kan man förvänta sig.

Det verkar vara mer omväxlande att vara parkskötare här än där, man har just skurit ner vassen, gräset eller vad nu det gröna är som växer i floden. Detta skulle antagligen för en svensk parkarbetare vara förenat med livsfara, tänk på drunkningsrisken om man somnar hägnades på spaden och ärligt talat så ser det inte så cool ut med en flytväst på en parkarbetare.

Det har blivit varmt igen och flickorna som inte vill bli bruna gömmer sig fortfarande under parasoll och har långa handskar på sig. Frun i en av de nya familjerna på skolan kommer från Hokkaido, japans norra ö, där är man lite brunare i skinnet, aj då inte bra. Det är då tur att man blandar i lite tippex i hudkrämerna här. Esteelauder whitening.
Det är ju så att det är lätt att skada sig när man ligger på max, typ som Christian Olsson, då är lätt att skada sig, sist jag spelade fotboll sträckte jag mig.
Men snart är det dags för hälsokontroll.
Avslutar med en sommarbild från helgen, det är nu september, ska det aldrig ta slut, måste vi åka och bada hela tiden. 35 C är inte en bh-storlek.

oförklarligt?

Det är knappt man hinner med, det händer så mycket just nu. Resten av familjen har nu börjat skolan. Själv sitter jag i gult ljus och i en temperatur som är något högre än den i Sverige.
Efter att ha varit och sett på fyrorna i Osaka blev det helg, det hände saker som man inte tror ska hända, sådant som bara händer på någon obskyr kanal på TV, program spökjägarna eller liknande.
Det första som hände var att jag och Andreas cyklade uppför i 1.5 timmar och utför i 25 minuter.
Efter det åkte familjen till Ohara, ett ställe i bergen som är mest känt för sitt tempel och det ska vara en av de finaste platserna man kan besöka under röda löv säsongen, nu är ju smaken olika och det statistiska underlaget består endast av en person, men jag lovar återkomma med sanningen, min. Denna gång strutade vi i templet och begav oss för att hitta det vattenfall som utlovades i reklamen, efter diverse irrfärder till fots så kom vi in på rätt stig och där fann vi två japanska tjejer som sittande på huk hysteriskt fotograferade marken med sina mobiltelefoner. Vad de fotograferade visade sig vara en gigantisk skalbagge som hette något outtalbart. Men den var stor.
Allt för konsten, alla som klättrat i vattenfall vet hur förrädiskt det kan vara, vi drog sticka, det blev jag och barnen som fick klättra. Lena fotograferade och bild finns i hennes blogg.
På kvällen åt vi tillsammans med Andreas och Asa en god middag i ett permanent grilltält. Menyn bestod bland annat av pilgrimsmussla smörkokt i eget skal, tjock grillad lax skiva, hemgjord korv, biff, foliepaket med smörkokt svamp, skivad grillad lammfilé, god sallad och några öl för enkelhetens skull.

På söndag skulle vi åka till en flod och bada. Andreas hade visat på kartan och jag kunde på söndagen ta gift på att han sa att vi skulle svänga av på väg 30, vi hittade inte den. Så vi svängde in på väg 477, vi skulle ha svängt in på väg 38, är ni med? Efter svängen skulle vi åka 8km och då skulle vi vara framme, vi åkte 6.5km och var framme, otroligt. Vägen vi skulle ha varit på går runt så man kommer tillbaka till Kyoto, det gjorde den här vägen också.
Vi var alltså ganska rätt, men eftersom vi var fel så träffade vi inte Andreas som var helt rätt även om så bara för en kort stund. Att vi inte kund ringa varandra berodde på att när man är på rätt ställe så har man ingen täckning på mobilen.
Vid vår flod var det lite strömt så man kunde åka omkring på bad ringar av större modell, när det vart riktigt strömt passade jag på att ramla av och skrapa mig lite, det gick bättre för resten av familjen.

Plötsligt kom de, insatsstyrkan som skulle rensa stranden, nej det var bara en sorts fiskare i våtdräkter. Men när de dök upp var det som i den klassiska Dave Allan sketchen The Bishop.
Strax innan vi skulle åka hem, när jag skulle ta en bild på Ester och Maja så hände det underliga, Ester och Maja kom glidande ner för floden och jag fotograferade, när vi senare tittade på bilderna så såg vi till vår häpnad att Ester och Maja inte var ensamma på bilden jag tagit. Det fanns en spökgestalt på bilden.
Vi har ingen aning om vem den fete mannen på bilden är.