Curry nam nam

Det är så skönt med japanska män som ska vara extra manliga, så som när det under lunchen gäller att imponera på kontorets enda kvinnliga inslag. Indisk curry? Ja jag tar lunch A, Va? Hur stark? Normal. Min japanska kollega, jag vill ha stark. Kyparen mmm vilken nivå? Nivå fyra ok. När väl maten (förrätten) kommit in och vi börjar äta, Min kollega, det var inte så starkt, nej det är tandori det är inte så starkt, mmmm. Del två. Huvudrätten. Starkt? Ser i ögonvrån att min kollega tappar lite ris i sitt knä, tittar lite nogare och ser då att det inte var ris som föll i knäet utan en droppe svett, tydligen ganska starkt och nu droppar det inte bara utan det rinner? Ungefär som när man tvättat sig i ansiktet och fått tvål i ögonen och inte hittar handduken. Kan inte hålla mig. Du regnar det här inne?

Bara det godaste gott

Fantastisk japansk husmanskost serveras i ingenmansland mellan Kusatsu och Ritto. Varför är det så att den bästa lunch maten serveras i industriområden? Ja kanske inte i Sverige.
Så vad får man då för 50 spänn, jo just idag fick man en panerad benfri fläckkotlett som låg i en sojasås och var täckt med ägg. Till det serverades japans godaste ris, soppa gjord på diverse alger, strimlad friterad tofu och lite perfekt skivad japansk pickels av obestämd rot sort.

Det kanske är därför som Volvo lagt sitt japanska huvudkontor tvärs över gatan.

Vi funderar på att skaffa ett husdjur såhär till vinter och vad passar då bättre än att slå så många flugor som möjligt eller vad det heter? Något man kan stå på, piska när det är smutsigt, lämna hela dagen, inte behöva gå ut med, och inte spendera en förmögenhet på i mat och försäkring, men som ändå är mjuk, skön och gosig, ja vi fastnade för.


Ibland händer det att man slinter med rakhyveln och tar bort för mycket eller bara ångrar sig lite. Då är det skönt att det finns hjälp att tillgå.

Och vinterns mode färg är……

Om ni tycker att bilderna är lite suddiga så.......

Besök besök

Vi har som bekant min frus syster med familj på besök och vad kan då två medelålders män göra i Kyoto? Jo de kan åka till Suntory Yamazaki Distillery där man varje år bränner ungefär lika mycket sprit som i norrland.


Det hela började för sådär 80 år sedan när en japansk man fick för sig att göra en inhemsk whisky istället för att bara hälla i sig importerad.
På typiskt japanskt vis började den här mannen bygga en hembränningsapparat med sina bara händer och vad bidde det då? Jo det bidde Suntory och den lille hembrännaren hette
Shinjiro Torii.

Vi gick en guidad tur och kladdade lite på tunnorna, man kan säga att de luktade sprit. Efter turen så fick vi provsmaka två sorter båda med is och mycket vatten och det fanns en tredje med soda i. Robbe beställde utan is, bra ide. Vad vi inte förstod vara att det gällde att dricka så många som möjligt på kortast tid, vår bordsgranne vann.


Bra vatten är bra att ha om man tänker göra whisky och vattnet i Yamazaki är om skrivet redan på 800 talet och sedan när en grönt te guru på 1600-talet (Sen no Rikyu) avslöjade att hemligheten med gott te är vattnet så var det 1923 inte så svårt för Torii-san att välja var han skulle ha sin spritfabrik.

Så vid foten av berget Tennozan där de tre floderna Katsura, Kizu och Uji möts drog han igång sin produktion, att det på grund av flodernas olika vatten temperatur nästan alltid är dimma i området bidrar till att man tycker att man har ett optimalt klimat för att göra japansk whisky här. Själv tror jag att det är härifrån som uttrycket "in i dimman" kommer.
Det kan då tyckas konstigt att vi tyckte den whisky som kommer från Suntorys andra bränneri Hakushu smakar godare, men det kanske beror på att där är klimatet ännu mer optimalt.

1984 glömde man bort att blanda whisky och på det sättet lanserades den första singel malten från Yamazaki. Sedan dess så har whiskyn från Yamazaki under 2000 talet belönats med diverse priser, det har även den lite godare från Hakushu fått.

När vi ändå var där passade vi på att provsmaka lite allt möjligt. Det är otroligt vad olika det kan smaka om man bara provar lite olika sorter. Som tur är så är Robbe väldigt intresserad (nästan nörd) och kunde därför förklara för den okunnige varför, fantastiskt trevligt.

Och efter ett tag så blev det dags att ge sig hemåt…fröken, fröken all den här röken…….

Ja skål då.