I två år har vi bott här och allt har gått bra men nu står vi där med skägget i brevlådan, vi fick backning på vår påse med tomglas, burkar och plastflaskor. Ta hem, gör om, gör rätt. Man skulle kunna tro att man ändrat reglerna så att glas inte ska blandas med plast men det visar sig att det inte är fallet.
Anledningen är att det smugit sig in ett okänt föremål i påsen, ett så kallat UFO. UFO’t är en lättölsburk av metall och det är inget som man känner till här. Alla dricker minst starköl varje dag och det är därför som japanerna har längst medellivslängd i världen, hur skulle de annars stå ut.
På vägen hem köper jag lite japanskt lösviktsgodis till Maja det är hon verkligen värd då hon genom att ha rätt ålder fått ett konsumtions bidrag från den japanska staten. Man delar ut det som ett försök att häva den Japanska ekonomiska krisen som nu varat i så 10år, men räntan sänkte man inte den ligger kvar på 0,1%. Enligt ekonomiska talesmän så sänkte man inte för att ha tillgång till rejäla krafttag om det skulle bli ännu sämre och det räknar man med och då kan man sänka till noll eller ännu mindre.
Men nu skiner solen och det är vår, körsbärsträden är i full blom och livet borde vara toppen om det inte vore för att det är värre att bli solbränd i det här landet än att få ebola. Så det gäller att skydda sig noga och i år lanseras ett nytt märke som man hoppas ska ställa allt tillrätta.
Är det så lilla? Nej det är det ju naturligtvis inte det är väl snarare så bra det kan bli just nu, det är Hanami (körsbärsblomtittande) för hela slanten, ung som gammal tar plats under grenarna som böjer sig mot marken av blommornas tyngd. Festandet pågår långt in på natten med hjälp av medhavda bensindrivna el-aggregat och byggstrålkastare, så är det någon gång man ska vara i Kyoto så är det NU.
