I kö?

Var på konsert i Osaka och såg Jeff Beck. Man skulle kunna säga att det var organiserat insläpp. Insläppet började 18:30 och man skulle börja spela 19:00.
Vi kom dit strax före 18:00 och då kunde man köpa souvenirer i foajén, men klockan 18:00 stängde man den försäljningen och alla fick gå ut och bilda en väldigt lång kö i parken på andra sidan gatan.

Vid konserter så brukar det ju vara en svartabörshandel med biljetter och så var det också här. Fast svarta börshajen var en kvinna i 80-års åldern med käpp som mest mumlade –jag köper dina biljetter billigt och säljer dem dyrt, fast på japanska . Vad jag kunde se så gick affärerna uruselt. Men det kanske man skulle kunna förvänta sig Japanerna är väl inte folket som spontant åker ner på staden och ser om det finns någon konsert att gå på.

Exakt 18:30 var det dags att gå in, det gick utmärkt. På vägen in stod det sandwich flickor och delade ut reklam för en kommande konsert, de hade stått där hela tiden men det var först nu som man delade ut någon reklam, man hade inte innan gått runt och delat ut reklam till alla som var runtom kring, vilket man antagligen gjort i resten av världen.

18:55 när vi statt i bänkarna så meddelade en japansk röst – konserten böjar om 5 minuter, fast på japanska. Det gjorde den också Och det var…….vad bra det var.

Dum-Dum kulturen

Så hände det äntligen något som inte hänt förut. Maja kan åka skidor utför själv, efter att ha suttit fast i ett snöre kan hon nu stanna själv så det åket när hon kom på hur man gör tog lite extra tid kan man säga.

Pappa nu måste vi åka hem för de där molnen är jätte svarta.
Ingen fara
Mmmmm

Väl nere vid liften på baksidan av berget började det hagla.
Pappa jag sa ju att vi skulle åka hem
Ingen fara det är bara lite snö
Mmmmmm

När vi satt oss i liften och kommit ungefär 20 meter ut, börjar det åska och man stänger av liften.
PAPPA jag sa ju att vi skulle
Ingen fara det slutar snart (hoppas jag).
Mmmmmmm

Efter ytterligare 10 minuter är vi kvar på samma ställe och åskan är också på samma ställ som vi, den är så nära att den slår ner i liften. Det sprakar fint men Maja är inte imponerad.
Vi är nu ganska våta och frusna åskan går, vi tycker det är klart otrevligt att sitta i liften när åskan går och Japanerna skriker.

En liten stund klarnar det upp och man startar liften och kör upp oss som sitter i, de som står bredvid får inte stiga på.

Väl uppe ser vi att alla liftarna är avstängda och att man inte tänker starta dem igen, undrar var Ester och hennes kompis är? Vi åker ner, andra firas ner. Vi hittar de för en stund förlorade och lämnar tillbaka våra hyrskidor och ställer oss i kön för liften ner till bilparkeringen.

Snart börjar åskan gå igen och det haglar och regnar om vart annat, alla trycks in i liftstationen, det här är de bra på japanerna, att stå många, trångt på liten plats.

Min senaste kollega här på kontoret är från filipinerna och han har väl en kroppsbyggnad som vilken svensk tolvåring som helst. För att råda bot på det tillståndet så har han börjat styrketräna och eftersom jag själv tycker att det är bland det tråkigaste man kan göra så förstår jag att det finns de som försöker ta genvägar. Då om man nu ska ta något preparat så vill man ju bokstavligt talat inte köpa grisen i säcken. Så man köper en säck som talar om vad man får……

Men snart är det vår och då börjar helvetet för alla pollen allergiker, men frukta ej i år finns det hjälp i form av ett par simglasögon med bågar.

Har nu i lite över två försökta att se på det japanska samhället med öppna ögon för att hitta olikheter som skulle kunna vara kul att skriva om här. Nu känns det som att ögonen är halvslutna och att jag är rätt trött på den här Dum-Dum kulturen där man skyller allt på att man alltid gjort så. Där man på tv talar om vem som ska köpa choklad till vem på Valentine-day. Där det är normalt att vara i vägen och frontal krocka med cykeln, äter ris inlindat i sjögräs stående vänd åt en viss riktning som också bestäms av någon på TV. Där bordsplaceringen bestäms av din blodgrupp. Gud vad sjukt det är ….men så läser man i Aftonbladet/ expressen att en elev från konstfack har ”spelat” psyksjuk och blivit intagen på psykakuten och alla är väldigt upprörda. Jag är också upprörd, hur man kan släppa ut henne, räcker det med att säga ”jag bara låtsades” sen får man gå. Det är helt uppenbart att hon borde ha varit kvar där. Som om det inte vore nog så kan man nu tydligen skylla allt på konsten. Lite vandalisering eller kanske som ett tips till PirateBay säg bara att era servrar är en installation så ……Så var klämmer då skon? Jo det är den svenska avundssjukan, det är ju bara musiker som får någon uppmärksamhet i Sverige, laddas ner hit och dit även om man inte är känd. Men vem laddar ner en ful bild gjord av en medioker okänd bildkonstnär? Svar: ingen.
När man ser bilderna i kvällspressen på vad som kallas ett examensarbete måste man ifrågasätta nivån på utbildningen, Om man efter avslutade koststudier endast kan göra en ”tag” i en färg så… man tycker att man åtminstone kan kräva två färg. (nu finns det säker någon förståsigpåare som säger att svart inte är en färg, men det skiter jag i).
What goes around- comes around eller något sådant. För ett antal år sedan så gjordes den där psykreformen och människor som behövde vård hamnade på gatan, man har hört att det har funnits ett mörkertal, man har helt enkelt tappat bort människor, man har vet inte vart de tog väg. Nu behöver man inte leta längre, de är anställda på kosthögskolan, från en institution till en annan.

samma och samma?

Vi är nu inne på det tredje året här i Kyoto Japan. Ja januari har redan försvunnit, vad hände? Med tanke på hur mycket jag skrivit i här så kan det inte ha hänt så mycket eller också är det så att historien verkligen upprepar sig. Är det någonstans som den gör det så är det här. Det finns en trygghet i att veta att det fungerade förra gången så då fungerar det igen, varför ändra på det. Så nu är vi inne på det tredje året här i Kyoto Japan, och? Vilket år är det? 2007 2008 eller 2009? Kan vi se någon skillnad? Jo det är klart, vi berörs av olika personer som stör oss i vår vardag och bara krånglar till det, åh gud vad jobbigt jag vill ju bara att det ska vara som förra gången. Det finns också de som tycker om kaos i vardagen och de kan till exempel ta olika vägar till arbetet på morgonen eller en annan väg tillbaka från kunden. Själv sitter jag i kö på motorvägen, det känns tryggt. Jag lyssnar på ljudböcker på min CD spelare i bilen, här om dagen hörde jag något som rubbade min cirkel, en beskrivning av en sjö i Main USA, Själv sitter jag i bilen, det är kö på motorvägen, vart ska alla?

Ibland får man frågan –Är det inte konstig mat i Japan? Jo det kan ni ge er på att det är! Ostron till exempel, det är nog det vidrigaste jag någonsin smakat på. Tänk er en gammal tvättsvamp som legat ute under vintern, legat där sen du kastade den där efter att ha tvättat av sommardäcken när du bytte till vinterdäck. Ta in den i köket om du lyckas fånga den och dela den i fyra lika stora delar, dränk in bitarna med saltvatten, låt allt bli fickljummet som min morfar brukade säga. Stoppa in en bit i munnen och sug mmmmmmmså gott.

Nu finns det säkert de som hävdar att ostron är gott, mm vad smakar det då? Jo säger de det smakar friskt, det smakar hav. Å så är det dyrt så då måste det vara gott sen är det ju bra för ,,,ja du vet ,,hehe say no more. Jag säger bara det ska visst björngalla vara också.


Som ett led att uppfylla de uppsatta målen för 2009 så har det beslutats här i Japan att vi ska spara pengar genom att sluta använda bilar, vi ska springa till kunden, för att orka det så har vi bytt ut kaffet om denna energi dryck som ska vara helt ofarlig.
Eftersom man nu envisas med att ha oisolerade hus med englas fönster fast jag sagt åt dem så måste man ha sina tjocka täcken som inte går att tvätta, man tvättar dem genom att vädra dem.
Häromdagen var parkeringen en tvättinrättning en liten kvinna hade hängt ut sitt hem på staketet runt parkeringen. Ungefär som att man tvättar strumporna genom att trä dem över avgasröret på bilen och köra en mil. Mm vill man vara fin så får man lida pin.

Vi har också brutit ner de stora målen på enskilda individer och så här ser det ut för 2009.

Men jag vet inte riktigt vad man vill uppnå med en bild på rymdfärjan Challenger?

En annan fråga som man ofta får är –Du måste väl träffa en massa intressanta människor i Japan? Svaret är Nej. Nedan följer en dialog, undantaget som bekräftar regeln.

För ett tag sedan så träffade jag och Ester två som vi inte skulle ha träffat annars.

Mr H, - I study in england for four years
Me, - Oh really, what did you study?
Mr H, -I was suppose to study but I played music.
Me, -Okey
Mr H, -I was too much in to rock, you could say that I was wild then.
Me, -Must have been great
Mr H, -But then I had to go back.