I veckan var det festival dags igen, de dödas själar skulle hem efter att ha varit på besök, runt Kyoto tänder man eldar som bildar tecken på bergssidorna för att hjälpa till med färden. Bland annat tecknet på bilden, det är tecknet för Dai som betyder stor, exempel Dai-näsa. Man kan köpa vedträn som man skriver små eller stora böner på och som man sedan kan klättra på p berget och lägga på angiven plats. Själva eldandet sköts av lokalbefolkningen, kommunäldste.
Vi såg på eldandet från taket på huset där Jens bor och efteråt så sköt vi lite egna raketer till dess att fyrverkeri polisen kom och sa att nu fick det räcka.
Nu är det gjort, har spelat fotboll i Japan, match och så länge jag orkade det vill säga cirka 15 minuter så stod det 0-0. Har en kollega som är med i, håller i ett fotbollslag, jag vet inte vad det heter, han har säkert sagt det men jag kommer inte ihåg. I alla fall så var det träning och sedan en träningsmatch på det. Träningen bestod mest av att bära målen till rätt plats, aluminium finns inte i japan, här är fotbollsmål gjorda av bly. Sedan kritades planen upp och man hängde i nät i målen. Sedan var det dags för rökpaus. Träningen bestod av skott på mål och lite smålags spel. Vi var på en väldigt stor grus plan, men det visade sig att just där vi var
skulle det spelas en baseball match, jag har alltså upplevt en japansk dubbel bokning. Ok dags att bära fotbollsmål igen, till andra sidan och krita upp en ny plan. Efter som man antagligen efter matchen skulle bära tillbaka målen till utgångsläget så sa jag och min tyska vän Kai att vi var tvungna att avvika innan matchen var slut, vi var helt slut.
Söndag: Vi åkte till Biwako sjön för att bada. Ester hade en kompis med sig, Chloe från England. Till börja med hamnade vi på ungdomsdelen av stranden och ni vet ju hur dagens ungdomar är, dricker öl, röker, spelar hög musik och skräpar ner. Många var de också, så efter två timmar flyttade vi lite längre bort. OOO vad lugnt och skönt det blev, vilken skillnad?
Det var varmt i vattnet, Ester och Chloe badade konstant i fyra timmar. Sedan började det blåsa upp och snart började det regna och åska, vi blev totalt genomblöta när vi gick till bilen. Nu är det så att jag varit på den här stranden förut tillsammans med några Microniter, typ Stefan Bergström. Även då blev det regn och åska så man kan verkligen säga att historien upprepade sig. Den gången sökte vi skydd under en markis vid en mat kiosk på stranden, vi stod där tillsammans med en massa bikiniflickor och alla stirrade ut över vattnet utom Stefan som bara stirrade.
Stranden ligger 45km från Kyoto så det tog en timma dit och två hem, varför? Vet inte, det bara är mer bilar här ibland.
No comments:
Post a Comment