utgången oviss

Hejsan länge sedan, inget har hänt och snart är det dags att springa igen, att man lär av misstag är en myt så det så. Varför skulle vi annars ha haft två världskrig? I morse hände det något nytt, mitt ETC kort visade sig vara utgånget, hoppsan. När man kör på den avgiftbelagda motorvägen så behöver man inte senare gå till pressbyrån och betala, det sköts automatiskt med det här som kallas ETC. Man har en liten sändare sänder i väg en liten signal och vid motorvägspåfarten sitter en liten mottagare och registrerar att man kommer och öppnar bommarna. På det sättet sparar man tid och behöver inte ta någon biljett föratt sedan betala den analogt vid den avfart man nu väljer. Detta förutsätter dock att man har ett giltigt kort. I morse slutade det med låsta däck och en biljett, hoppsan.
Det är nu dags för att på nytt förnedra sig och springa Kyoto half maraton, det vill säga 2,1 mil, så långt har jag fortfarande aldrig sprungit. Förra året hade jag inte ens sprungit en mil nu har jag i allafall sprungit 1,5 mil ett par gånger, två gånger och jag har dessutom kunnat gå efteråt.
Det finns visst en låt som heter suicide is painless, men det verkar inte vara så.
Som in kanske läst i Lenas skrift så var det Valentine för andra gången i Japan, ja för vår del. Precis som förra gången visade det sig det är flickorna som köper något till pojkarna. Sedan kan pojkarna hämnas när det är Whiteday och bara pojkarna köper till flickorna, Lena har önskat sig en ny lampa.
I år har jag en Tysk kalender, så det så