Det är snön som faller

Det började snöa när jag åkte uppför backen till Yamashina och slutade snöa 24 timmar senare.
Jag skulle på fotbollsträning med min kollega Oi-san och hans fotbollslag, man kunde ha tänkt sig att träningen och matchen skulle kunna ha ställts in, men inte. Det tar ungefär 20-30 minuter att åka till Otsu där fotbollsplanen är. Nu snöar det rejält, vad kul och klockan är bara 09:30. Vi kickade boll med varierande framgång, framgången berodde bland annat på hur mycket snö som satt fast på bollen när den skulle sparkas iväg.
Rejält blöt satte jag mig i bilen 12:20 för att åka hem och ta en dusch, sedan måste man hitta på något kul att göra nu när Kyoto var klätt i snö. Klockan 13:00 var det dags att svänga höger, men när det 13:25 fortfarande var dags att svänga höger bestämde jag mig för att åka rakt fram och ta motorvägen. Det är viktigt att fatta beslut och stå för dem. 14:30 hade jag kommit halvvägs till motor vägen det vill säga 600 meter. Hej, jag blir lite sen, mm nej det tror jag inte, ja jag hoppas jag är hemma till middagen.
Bilen jag kör omkring i har vanliga vinterdäck utan dubbar, inga problem. Förutseende Japaner har snökedjor, inga problem. En del Japaner är inte förutseende, problem, helt otroligt enorma problem. När vägen upp till motorvägen de sista 300 meterna blev lite brantare så var de alla där, de oförutseende, mängder av bilar stod efter kanten. Några satte på snökedjor, några puttade på diverse lastbilar men fick ge upp. Andra fick hjälp att få på snökedjorna av yrkes skickliga snökedjepåsättare som dök upp i privata minilastbilar med blinkande ljus på taket, SNÖKAOS. Det låg ju i alla fall 5 cm på vägen, eller på vägkanten.
Hemma 16:00, det är bra med Mp3 böcker.

Mycket snack har det varit, vi måste åka skidor och nu blev det av. Vi gav oss av tidigt på morgonen tillsammans med en japansk familj vars dotter går i Esters klass.
Vi körde på en helt snöfri vägbana om ändock något blöt, okey det var snö på vägrenen.
På stora ljusskyltar ovanför våra huvuden uppmanades vi att inte åka utan snökedjor och de lydiga stod vi kanten och följde bruksanvisningen för att få på kedjorna. Vi andra for glatt vidare i solskenet.

Gondollift upp och ner och en samling av värdens kortaste sittliftar men ändå snö och skidor, första gången för Maja. Så jag plogade omkring med henne, varför spelade jag fotboll igår?

Från toppen ser man ut över Biwako sjön, en fantastisk syn. Solen skiner ibland och vi är många som är här, så många att man nästan får klättra upp för backen ingen när man åkt ner, för att ställa sig i liftkön som är lite längre än liften.

Det kändes helt okey att lämna tillbaka hyr skidorna, antagligen de sämsta skidor som jag någonsin åkt på. De mörka molnen tornade upp sig när vi stod i kön till liften ner. Vid liftstationen kunde de som inte ville ha snö med sig ner göra rent sina skidor med…ja tryckluft.
I går var det söndag och solen sken, kanske 15 grader varmt. De fyra årstiderna på tre dagar, det är otroligt vad fort tiden går nu för tiden. Såg en kompis på stan, helt naturligt.