Med solsken i blick

Alla timmar av slit, till vilken nytta ungefär som när JAS kraschlandade fa” fa@ hel%v#te.
Även med ett perfekt upplägg med en servicekonferens veckan innan loppet, mycket sömn, nyttig mat och dryck eller hur det nu var, så gick det inte. Tempot dödar, på grund av att det är så mycket folk så bör man springa andra 5km på 25min och det gillade inte kroppen. Sprang med musik i mina öron, undrar om det var ett dåligt omen att en låt med titeln ”what the fuck was I thinking” var första låten. Hade i alla fall tur med vädret så eftermiddagen spenderades nere vid floden, en fika och lite solsken, ganska bra ändå.

Det är ändå ganska kul man får väl träna lite mera, snart så är det mars igen

I går kväll åt jag middag tillsammans med Jens, vi var ute hos en kund långt borta och jobbade. På restaurangen träffade vi den enda servitrisen i japan som inte är seviceminded, hon hade väldigt svårt att prata med 4 citroner i munnen. Det var dessutom lite fuktigt i restaurangen men vi gjorde vårt bästa för att lätta upp stämningen.

På temat vad gör ni på jobbet har vi nu kommit till del 5.

Vad tittar vi på.

Kan avslöja att det är två signaler på ett oscillioskåp som vi tittar på. Så kul har vi.

Hade tänkt att jag skulle visa lite bilder från servicekonferensen som jag var på i Tokyo. Tog en mängd bilder med min mobiltelefon, jo det är sant den har en inbyggd kamera, helt otroligt. Nu blev till min besvikelse alla bilderna väldigt suddiga. Jag har tagit många bilder här i Kyoto som blivit väldigt skarpa, ja helt otroligt skarpa. Jag har fått problemet förklarat för mig med japansk logik. Det är en Kyoto telefon och den fungerar bra med den skärpa som är i Kyoto (kanske även Osaka) dock är det ju en helt annan skärpa som krävs i Tokyo. Så här efteråt så är det ju självklart, hur dum får man vara.