Lång dags färd mot

Nu har de åkt, åkt hem till Tyskland eller kanske ska man säga flyttat tillbaka till det land de kom ifrån. För är vårt hem där vi bor nu eller huset som vi hyr ut i Sverige. De hade en avskedsfest innan de åkte, en och en halv vecka innan. Solen sken vi stod på gatan och drack öl och en gammeldansk. Tid att bestämma vad ni ska göra sista helgen här i Kyoto, någon har en ide. Vi cyklar runt Lake Biva. Men det är väl 23 mil eller något sådant. Ja det är det ska du ha en öl till. Mmm bra ide.

Hej det är Colin, vi har bokat ett ställe att bo på i Nakahama, det är åtta mil dit ok?
Va, ja självklart, toppen. Köpte på inrådan av Lena ett par cykelbyxor, sådana där vadderade, det är som en Push-Up BH fast för män. Känns inte helt inte helt naturligt men det hjälpte mig att kunna sitta efter helgen, så det var värt varenda yen.
Det kändes lite svagt när Kai och jag stoppade in våra cyklar i vår bil för att åka två mil hem till Colin som bor i Otsu vid Lake Biva, vi skulle ju ändå cykla. Men gud vad nöjda vi var på söndagen när vi tog bilen hem. Det räcker nu.

Har ni tänkt på att man alltid har motvind när man cyklar och att det alltid är lite uppför även om man vänder och åker samma väg tillbaka. Framme i Nakahama, resten av familjerna hade tagit tåget dit och åkt ut på en båt tur medan de väntade på oss, så medan vi väntade tillbaka så badade vi onsen och det var galet skönt.
Dag två, på grund av flyttbestyr, allmän lättja och en osäker väderprognos bestämde vi att vi vänder och cyklar samma väg tillbaka. Återsamling halvvägs vid Family Mart (som seven i eleven) en slurk gammeldansk och vi blev vänner för livet med en äldre japansk man som tycke vi var riktigt coola snubbar även om vi hade vadderade kortbyxor på oss.

På slutet hade jag tårar i ögonen och det berodde inte på vinddraget utan mer på mjölksyran i mina ben. Hur kan detta vara kul? Hur som helst är det kul och det kommer att göras ett nytt försök att åka runt sjön, kanske med bil….
Stel i kroppen var det dags att arbeta lite på måndagen och mina Micronic vänner, ni som tror att det var bättre förr är välkomna att komma hit och krypa in i maskin #150 för att skruva lite på RU’n och till er som inte vet vad jag pratar om så kan jag berätta att snart slår körsbärsträden ut.