Pappa nu måste vi åka hem för de där molnen är jätte svarta.
Ingen fara
Mmmmm
Väl nere vid liften på baksidan av berget började det hagla.
Pappa jag sa ju att vi skulle åka hem
Ingen fara det är bara lite snö
Mmmmmm
När vi satt oss i liften och kommit ungefär 20 meter ut, börjar det åska och man stänger av liften.
PAPPA jag sa ju att vi skulle
Ingen fara det slutar snart (hoppas jag).
Mmmmmmm
Efter ytterligare 10 minuter är vi kvar på samma ställe och åskan är också på samma ställ som vi, den är så nära att den slår ner i liften. Det sprakar fint men Maja är inte imponerad.
Vi är nu ganska våta och frusna åskan går, vi tycker det är klart otrevligt att sitta i liften när åskan går och Japanerna skriker.
En liten stund klarnar det upp och man startar liften och kör upp oss som sitter i, de som står bredvid får inte stiga på.Väl uppe ser vi att alla liftarna är avstängda och att man inte tänker starta dem igen, undrar var Ester och hennes kompis är? Vi åker ner, andra firas ner. Vi hittar de för en stund förlorade och lämnar tillbaka våra hyrskidor och ställer oss i kön för liften ner till bilparkeringen.
Snart börjar åskan gå igen och det haglar och regnar om vart annat, alla trycks in i liftstationen, det här är de bra på japanerna, att stå många, trångt på liten plats.
Min senaste kollega här på kontoret är från filipinerna och han har väl en kroppsbyggnad som vilken svensk tolvåring som helst. För att råda bot på det tillståndet så har han börjat styrketräna och eftersom jag själv tycker att det är bland det tråkigaste man kan göra så förstår jag att det finns de som försöker ta genvägar. Då om man nu ska ta något preparat så vill man ju bokstavligt talat inte köpa grisen i säcken. Så man köper en säck som talar om vad man får……
Men snart är det vår och då börjar helvetet för alla pollen allergiker, men frukta ej i år finns det hjälp i form av ett par simglasögon med bågar.
Har nu i lite över två försökta att se på det japanska samhället med öppna ögon för att hitta olikheter som skulle kunna vara kul att skriva om här. Nu känns det som att ögonen är halvslutna och att jag är rätt trött på den här Dum-Dum kulturen där man skyller allt på att man alltid gjort så. Där man på tv talar om vem som ska köpa choklad till vem på Valentine-day. Där det är normalt att vara i vägen och frontal krocka med cykeln, äter ris inlindat i sjögräs stående vänd åt en viss riktning som också bestäms av någon på TV. Där bordsplaceringen bestäms av din blodgrupp. Gud vad sjukt det är ….men så läser man i Aftonbladet/ expressen att en elev från konstfack har ”spelat” psyksjuk och blivit intagen på psykakuten och alla är väldigt upprörda. Jag är också upprörd, hur man kan släppa ut henne, räcker det med att säga ”jag bara låtsades” sen får man gå. Det är helt uppenbart att hon borde ha varit kvar där. Som om det inte vore nog så kan man nu tydligen skylla allt på konsten. Lite vandalisering eller kanske som ett tips till PirateBay säg bara att era servrar är en installation så ……Så var klämmer då skon? Jo det är den svenska avundssjukan, det är ju bara musiker som får någon uppmärksamhet i Sverige, laddas ner hit och dit även om man inte är känd. Men vem laddar ner en ful bild gjord av en medioker okänd bildkonstnär? Svar: ingen.När man ser bilderna i kvällspressen på vad som kallas ett examensarbete måste man ifrågasätta nivån på utbildningen, Om man efter avslutade koststudier endast kan göra en ”tag” i en färg så… man tycker att man åtminstone kan kräva två färg. (nu finns det säker någon förståsigpåare som säger att svart inte är en färg, men det skiter jag i).
What goes around- comes around eller något sådant. För ett antal år sedan så gjordes den där psykreformen och människor som behövde vård hamnade på gatan, man har hört att det har funnits ett mörkertal, man har helt enkelt tappat bort människor, man har vet inte vart de tog väg. Nu behöver man inte leta längre, de är anställda på kosthögskolan, från en institution till en annan.
No comments:
Post a Comment