Och där satt de, båda två.

Servicekonferens i Sverige, det känns lugnt, bo på Scandic Täby det känns underligt.
Hej Magnus, klockan är 21:00 ska du ha en till. Oj är klockan redan 02:00, god natt.
För första gången på ett år tog jag mig in genom dörrarna på Micronic där jag jobbar när jag inte jobbar i Japan. Såg att man fått upp en nödtelefon mellan den yttre ytterdörren och den inre ytterdörren, att använda om man fastnar mellan dörrarna, känns som en ”work around”.

Väl inne så var det sig likt, det var till och med så likt att alla hade flyttat runt och ingen satt där de satt när jag åkte till Japan. Nu när jag varit där så ska man flytta igen, hoppas det blir rätt den här gången. Jag menar hur svårt kan det va!

Jag träffade några av mina gamla kollegor, till exempel träffade jag Lena och Ann, de sa att jag inte hade ändrat mig ett dugg, att jag nästan så yngre ut. Hur nästan då? Jag har nog aldrig litat på de där två. En annan kollega träffade jag utanför systemet.
Hur man än vrider och vänder på det så var det bullarna till kaffet som var sötast i Sverige denna gång, vi fick ha en extra kvarts rast för tandborstning efter kaffet.
Det började bra man skulle ha kunnat tror att det var Holiday on Ice, men det var det inte, det var bara vi som spelade curling. Det är en hård sport, framförallt så är isen hård och vi samlade på oss några fina skador.
Min sista middag åt jag ensam, utstött på mitt hotellrum. Jag åt hämtsushi, det smakade bra.
Nu är jag tillbaka i Japan och här smakar sushin ännu bättre.