Som sommaren utan någon röd tråd.

Jahaja då var det slut på semestern, det gick väldigt fort. Den här gången kändes det mer att komma till Sverige, antagligen för att vi inte varit där på ett år och att det har blivit vardag i Japan. Det kändes verkligen som om luften var klarare och renare man kan också konstatera att svenskt toapapper är överlägset det japanska, Rullarna verkar vara hårdare rullade i Sverige och så kan man inte se igenom det svenska papperet så som man kan med det japanska.

Vi hälsade på min kusin och hennes familj, de har ett hus i skogen, ett gammalt skogsvaktar torp tror jag. Mitt i ingenstans vid en sjö med en brygga där man kan sola och dricka en öl, det är så man blir påmind om den svenska avunden.
Vi hälsade också på bekanta på en ö utanför Vaxholm, solen sken, öl på bryggan och en helt otroligt god lättrökt lax från Ljusterö. Kvällen avslutades med lite punsch. Vi hann även med en kortare segeltur, Ester fick köra en S30 och vi lyckades komma upp i nio knop, kanske skulle ha en båt… nej nu orkar vi inte avundas mer.
Vi åkte till Skavlöten och badade, alla är tatuerade, man har tatuerat allt ifrån namnen på någons barn till stora kors på hela ryggen.
Andra har kinesiska/japanska tecken som till exempel betyder fred, harmoni eller grönt te.

Annars började semestern med att vi träffade de andra familjerna som adopterade samtidigt som vi. Vi träffades i Västervik, har ni varit där? Västervik är mest känt för att man serverar Sveriges största barnpizzor och att det ligger ganska nära Astrid Lindgrens värld. Man kan också konstatera att norrlänningar och gottlänningar har ett gemensamt intresse och det är att se hur mycket tändvätska som är möjligt att använda när man ska tända en grill, hur höga lågor fick du Marcus? Min fru börjar bli som de där som åker till USA ett par veckor och glömmer bort hur man pratar svenska, nu har hon inte glömt bort svenskan, dels för att japanska verkar så svårt men en del maner har hon lyckats plocka upp så som den klassiska fotoposen.

Nu när vi är återsamlade så trängde vi oss på hos familjen Murray, Där fick vi lära oss att bara man har ett hotell mitt i Kyoto så kan man få 200 personer att betala närmare 1200 spänn för att stå på taket och se på när man eldar lite på bergen runt Kyoto. I och för sig så ingick då en sjuksköterska om något skulle hända och ett glas vin.

Vi var en vecka hos min mor och åt, jovisst var det lite grädde i maten men ändå. Ester och Maja träffade kusinerna och så klappade vår utlånade svarta katt Lakrits.