Redan?

Nu är det slut …nästan.

Tiden går så fort, de två åren blev tre och nu är det tredje året snart slut. Nu kommer det tredje året att bli ett fjärde som ni antagligen redan vet. Antagligen vet ni också att vi flyttar till Tokyo, mmm inte mycket nytt här. Efter som vi flyttar tycker jag att det passar bra att avsluta den här bloggen som varit i bästa fall sporadisk här på slutet, man säger ju att historien upprepar sig och att berätta samma sak en tredje gång…Man har hört vad folk tycker om repriser. Kanske kommer nått tillbaka efter nyår, ni får kolla bland Lenas länkar.

För att få vara först med något tänkte jag passa på och önska er en god jul.

Den riktiga tomten är redan här och han undrar vad vi önskar oss i julklapp.
Vi svarar, fred på jorden
Tomten blir arg och säger, va fred på jorden är du…helt???

Vi ryggar tillbaka och viskar nästan ohörbart.. en mössa då?

EN MÖSSA skriker tomten är du dum i huvudet

I år önskar du dig feta lår från KFC annars jä….ar.

Okey, okey

Det är idag tomt på kontoret, jag sitter här och spelar Rammstein’s senaste

”Liebe Ist Für Alle Da” på min dator, sjunger med lite i låtarna….

Ja jag tror det får räcka så.

Så dystert med höst

Snart Halloween. Var på pumpatur med Maja i helgen någonstans i bergen runt Kyoto, fångsten blev en 30 kilos. Maja är supernöjd, hennes mamma är det inte. Just nu ligger den lite i vägen i vår hall.

På måndagen var det en ledig dag, det var "sports day". Vi tillbringade den i trädgården hos några vänner, mat och öl i solen. Det är så dystert på hösten :-(

Nu när Starbucks kaffet är slut...

..tänkte blogga lite om mode, trender och design från Japan. Denna kokande häxkittel, där inget är fel och inget är rätt. Mitt i detta ligger Kusatsu, centrum för det trendiga, nej det är inte ett distrikt i Tokyo utan en håla mellan Osaka och Kyoto som styr. Vad är det då vi ser, jo norden står för starka influenser. Jag har lärt mig under resans gång att boutiquerna (butikerna) hänger olika designers och här hade man hängt en väska.

Gjord av den kände säckvävs konstnären Tanida.

De unga är så arga, så mycket ångest som måste ut, Så här kan det då se ut, inspirerad av 60-talets flower power har den kände ryggsäck broderaren Tanida snott en rad från Bergman.

(Då bilden innehåller ett fult ord har den med flit roterats så att det ska bli svårare att läsa det.)

Efter en hård dag på ”jobbet” med efterföljande fylla på någon karaoke bar är det skönt för den Japanska löntagaren att komma hem vid 3 tiden på natten och mötas av dessa glada soffkuddar, ska nog köpa ett par själv.

Och här ser vi orsaken till Foppas stressfraktur, att gå i ett par nya Croocs (eller som vi vet att de egentligen heter, Foppa tofflor) high heels sliter på vem som helst.

Åhhh det är så vouge här

Ett eget intresse

Har alltid varit förundrad och kanske lite avundssjuk på människor som har ett intresse.Jag menar inte ett generellt intresse utan något som man brinner för eller något specifikt som man gör så ofta man bara kan. Själv har jag alltid varit en fuskare, som hållit på med en massa olika saker. Det är heller inte viktigt för mig vilka som vinner allsvenskan i fotboll även om det vore lite roligare om Örebro vann eftersom jag kommer därifrån.

Förut när vi bodde i Täby så cyklade jag ibland till jobbet (Micronic). Från Täby centrum, upp till Grindtorp är det en jäkla backe och för att slippa den så måste man ta en omväg, så jobbigt.

Nu bor vi i Kyoto och hit släpade jag min biltema cykel. Andreas min kollega hävdade att det var fint att cykla uppe i bergen utanför Kyoto och en morgon åkte vi i väg. Det var uppför, det var jobbigt och vi orkade inte cykla ända upp till toppen men det var ändå kul, så nästa gång försökte vi komma lite längre. På en av våra utflykter så såg Andreas att det var en liten spricka i min framgaffel, det kändes sådär eftersom vi skulle precis börja åka nerför.
Att köpa en ny framgaffel visade sig inte vara så lätt, alla var dyrare än min cykel. Så det blev en ny cykel istället, en cykel av bättre kvalité och aldrig hade jag kunna tro att det var sån skillnad på cykel och cykel. Det blev en cykel till, en landsvägs cykel och man kanske skulle kunna säga att jag blivit lite besatt av cyklar.

Bilderna i det här inlägget kommer från KYOTO LOCO som är ett evenemang för personer med ett starkt intresse för budcyklar och cykelbuds kultur, en växlade strippade cyklar, väskor mössor och så vidare. Jag vill också ha en sån cykel med bara en växel och jag vill även ha en cykel av märket Vigore som byggs här i Kyoto.

Fast jag är också rätt sugen på att spela golf, tennis, segla, åka skidor, resa och så vidare…….

Bara lunch

Bara en lunch, någonstans i en förort till en förort till en förort till Tokyo var det dags för lunch. Själva stället såg vid första anblicken inte mycket ut för världen, någon hade målat en del av hyreshuset baby blått och startat en restaurang. Seafood Resraurant TaiYoken.

Nu visade det sig igen att man inte ska döma restaurangen efter dörren, förra gången något liknade hände var i Italien och jag gick in i en nedlagd glass affär och kom ut en vecka senare + 5kg.

Vi började med en Japansk, inlagd sommargrönsak. Fortsatte med blåmusslor…..

Sen blev det spätta följt av en sallad.

Mmmmm pilgrimsmussla, inte illa

I misosoppan låg ett krabben och till fick man vitlöksstekt ris.

Till efterrätt kom en kula nougatglass och det hela avslutades med kaffe.
Mätt och belåten.

Som sommaren

Sommaren är kort, i år var den 3 veckor i Sverige. Några dagar på en camping i Umeå med en toppning av 75mm regn på ett dygn. Sedan till Stockholm, en stund i Örebro och Stockholm igen. Jaha, som ett omen på att sommaren var slut fanns Mr sommar, T Ledin med på samma plan till Finnland. Skulle sommaren finnas kvar där? Vi landade i regn.

Eftersom Lena läser på distans så fick jag bära med mig 12kg sociologiböcker som handbagage. Inga problem, rullväska, men ibland måste man bära, handtaget höll till Finnland.

På Finnairs flygning till Kansai hamnade jag bredvid en norrman, det verkar som man tycker att man har höga skatter i Norge, Ha haha. Min nyfunna mer skatt än jag betalare visades sig var professor i neurologi. Han berättade bland annat om en sydafrikansk studie kamrat på Cambridge som hade lyckats lifta med en person som körde väldigt fort och dessutom var en enarmad kedjerökare. Ibland är det trevligare att flyga än andra gånger.


Oy, It’s so humid. I MK’s taxibuss var det inte kallt, så att med besvär snott filten från flyget visade sig vara helt i onödan. Det börjar kosta på att resa men att vara så jet legad att man tar fel på årstid är väl ändå. Fast man vet aldrig här det är nått som bestäms centralt, som att nu i måndags sa man på nyheterna att regnperioden var officiellt över, men hur är det inofficiellt, kommer det att regna i alla fall? Vare sig det eller det andra, på väg i den fuktiga bussen, in i en tunnel, ut i en flod? Körde vi av vägen? Nej det är officiellt fortfarande regnperiod.
Men snart blir det varmt … det blir 800 grader, nej det är ju inte riktigt sant, men man går helst ut efter 21:00 nu när regnperioden är officiellt över. Det är ganska skönt att vara tillbaka eftersom alla prylar är här, förutom fru och barn just nu, men de kommer på fredag.

Bilderna i det här inslaget kommer får cluben Metro, får två år sedan lyckades jag se en super konsert där, sen dess har jag hört att de har fått in fin fin tequila. Den här gången så hade de fått in några japanska after dark stackare och ett par målarkluddar som gjorde svarta och vita streck på en planka.

Måste köpa en undervattenskamera så jag kan ta lite bilder till nästa gång, it's so humid

som sommaren om sommaren.

När man ser bilderna från Iran så tycker man att de borde kunna få ihop ett rätt bra lag till nästa OS baseboll, duktiga kastare och utmärkta slagmän.
Här i landet som gör över med mest strumplim per person i hela världen så tar vi en stilla lunch i skuggan mitt i Kyoto, är det rättvist?

Det börjar bli riktigt varmt och för att hålla man ska kunna hålla sig kall så lanseras drycken ”pocket juicer stand”. Det blir på svenska fickjuicestånd. Drycken är mjölkvit och innehåller klumpar av persika mmmm, får mig att minnas en gång för länge sedan då jag, Hans Brodin och Helena Broberger (inte då än Rydin) var ute och gick bland risfälten någonstans utan för Kyoto.

Det var även då otroligt varmt och vi blev mycket glada när vi hittade en dryckesautomat, för att göra det roligare så tyckte jag och Hans att det vore kul att köpa en dryck åt varandra, Hans fick någon typ av ljusgul mjölkig dryck och jag själv fick ljummen majssoppa på burk.

Nu är det snart bikini säsong här och långa är köerna för att köpa en ”Bust roller”, den verkar vara ett måste om man vill sticka ut lite extra på stranden i år.

Som ni kanske vet så får man här cykla på trottoarerna, mmm så är det, men man får fortfarande inte köra bil på trottoaren och man får absolut inte köra in i en butik. Då kommer polisen och tar dig och nej det är inte ett JAS plan under skyket och inte heller någon som bor där.
I Sverige hade vi ett trädgårdsland, där vi med varierad framgång odlade diverse grönsaker och morötter. Vi har nu eller rättare sagt Maja har börjat odla sånt man äter här, alger. Det är det gröna i mitten på bilden som man kan äta och det ska inte förväxlas men det gröna i vänstra nedre hörnet, det är vår badrumsmatta.

Hör ni, nu får in ha det så bra över sommaren, så kanske vi ses lite senare. Puss o skål från er man på fältet.