Utsikt

Det har snöat, ganska skönt att vara ute och gå när de stora flingorna sakta faller, ro givande, lite på riktigt. Det är lite kallare och enligt de japanska mammorna som man träffar på morgonen när man lämnar Maja och Ester på skolan så är vi svenskar vana vid kylan.
Det kanske vi är, vi är vana vid att det kan bli kallt men det betyder inte att vi är vana vid att frysa. Om allt är som det ska behöver man inte ha dunjacka och mössa inomhus i Sverige, det kan man behöva här även om allt är som det ska. Huset vi hyr var när vi flyttade in nyrenoverat, vilket betydde golvvärme och luftvärme nästan i hela huset. Till det så sätter man in fönster av enkelglas. Bra för gasbolaget och de företag som säljer värmepumpar.

Maja ska bli bergsbestigare och Ester har provat på HippHopp.

Det är rent på gatorna, i morse såg jag en man som satt och pulade ner sina sopor i dagvatten brunnen på gatan. Det som göms slipper man se.

Pilen

Maja och jag åkte till Sanjusangen-do templet för att se på Kyudo. Kyudo är japansk båg skytte och Sanjusangendo är ett buddistiskt tempel. Kyudo var populärt på 1500-talet och om man ser till folkmassan vid templet så är det fortfarande populärt. De japanska kvinnor som utövar denna sport var idag väldigt uppklädda, detta tydligen för att just denna tävling var betydelsefull, skyttarna kommer från hela japan .

Själva tävlingen som kanske var mest en uppvisning, extremt vackra pilbågar och även snygga kläder och avancerade håruppsättningar. Tavlorna stod säkert en 70 meter bort och det verkade inte så lätt att träffa. Med så mycket vackra kvinnor så fanns det också en mängd fotografer, mest manliga över 70.
Templet är inte vilket som helst, det innehåller 1001 statyer av Kannon, vilket faktiskt fick mig att tänka på en fest för mycket länge sedan då min vän Jukka ville att vi skulle sjunga Kolon. Det inne håller också en komplett samling statyer av de 28 buddistiska väktarna och det är tydligen inte så vanligt. I en antik affärs skyltfönster såg jag en uppstoppad isbjörn i måndags och det är inte heller så vanligt. 120 meter långt gör templet till japans längsta träbyggnad. Eftersom det var dagen till ära grattis att gå in så passade vi på, vid en passage efter ungefär 60 meter satt en buddistmunk eller och stänkte vatten på oss som passerade, inte ens Maja lyckades smita förbi. Vi fick ett leende, kanske för att han gillade min frisyr.
Vi tog en paus och stärkte oss med en liten pommes, man blir lite hungrig av allt sportande även om vi bara tittade. Även de tävlande stärkte sig med några bläckfiskbollar.
Man verkar vara rädd om sin pilbåge, så man stöder den gärna på foten.
Maja var fortfarande hungrig när vi tog bussen hem, så hon fick välja på Mac Donalds eller sushi, hon tog sushi. Har vi varit här för länge?

Någonting annat

Vi firade nyår med en tyskfamilj, när vi kom till deras hus så spelade de tyska julsånger så högt att de inte hörde att vi knackade på, det var negativt, det positiva var att vi visste att vi kommit till rätt hus. Vi åt nabe, en japansk gryta där man stoppar i vad som helst i kokande buljong, till det drack vi sake, öl och franskt rött vin.
Tolvslaget ringde vi in själva i ett buddistiskt tempel, man slår till deras stora klocka med en stor stock. Sammanlagt ska klockan ringa 108 gånger vid utgången av det gamla året, det för att man ska bli av med de 108 buddistiska synderna, de täcker in det mesta av vardagen.
I den delen av japan där vi befann oss var det förutom dessa dova klockljud helt tyst. Var alla raketer sköts vet jag inte, jo de skjuter man upp på sommaren som är den naturliga raket säsongen här. Det var väldigt rogivande med denna stillhet så för att liva upp det hela och inte somna öppnade vi vår medhavda skumpa och såg ut över nattens Kyoto.
Dags att åka hem, vi gick ner till stora gatan och vinkade in en taxi, 60:- hem, det var det värt.
På japanskt vis så gjorde vi vårt första shinto tempelbesök på nyårsdagen där vi traditionsenligt åt nanbröd med kyckling röra, köpt i ett stånd som ägs av en pakistanier som känner till Sverige och att alla företag i Sverige slutar på AB. För att vara säkra på att vi skulle hålla oss mätta ett tag så intogs även korv på spett.
Den här dagen köper man böner, man stoppar 100 yen i en låda och tar en bön med samma datum som man är född på. Om bönen är bra så blir man lycklig och behåller den hela året. Om man inte blir lycklig då blir man olycklig och det vill man ju inte. För att inte bli det då så knyter man fast sin dåliga bön på tempelområdet så blir man lycklig i alla fall. Lika för alla, det är väl bäst så.

Vi har haft besök från Sverige av en grupp köttätare. Några bodde hos oss andra på hotell. Efter att första morgonen gått upp väldigt tidigt, så tidigt att vi nästa blev oroliga. Detta för att hinna med att se allt man skulle se, så sov man sedan längre, så som man tror att de ska. Lisa som aldrig glömt något i hela sitt liv glömde en handduk.
Årets första fotbolls match gick av stapeln i Shimogamo Shrine. Spelformen heter Kemari och beskrivs som en ovanlig sorts fotboll som härstammar från Heian eran. Spelarna är klädda i tidstypisk domstols dräkt, varför inte. Jag tror att det här är föregångaren till att kicka boll på stranden.

På måndag (i morgon) måste jag börja jobba. Fy …. Undrar om jag inte är lite förkyld.